Gott nytt år

Gott nytt år! Om vi inte hörs innan tolvslaget.
Nyår firas lugnt för oss, hemma hos ett par vänner och med sängdags senast vid halv ett.
Precis som det passar oss i år. Spiggen skall snitsas till i julklappssnögubbetröjan och själv har jag faktiskt lagt längre tid än vanligt på smink och hår. Även om vi inte firar in på en takterrass i Paris så är det ju ändå fest liksom. Jag har hört rykten om chokladfondant till exempel....

2012 har på alla sätt varit ett bra år. Vi har fått vara friska, vi förlovade oss och gick och köpte ett husprojekt. Och jag har fått lära känna otroligt många nya människor. Toppenfina människor.Vänner.
En oväntad Israelresa i november blev gräddet på moset och för det är jag så glad och tacksam.

2013 är året då det händer kan man väl säga. Med både bröllopet och huset i planeringsfas + en massa annat som fortfarande bara rör sig i mitt huvud, så är det med fjärilar i magen som jag startar januari i morgon. Jag känner på mig att detta kommer bli det roligaste och mest spännande året på länge.

Själv har jag alltid blandade känslor för just nyårsafton. Rent av en ångestklump i magen för en oviss famtid som alltid tycks som läskigast just när det gamla året rings ut. Att ropa "Gott nytt år" känns som man ropar hej för tidigt och lite peppar, peppar liksom.
Det är samma varje år. Men jag brukar göra mitt bästa för att ignorera det.

Så nu startar vi förberedelserna hörni och låter kvällen handla om det viktigaste: Våra nära och kära, oss själva och våra drömmar och visioner. Oavsett om du är på årets fest eller sitter själv hemma.
Låt detta bli starten på något nytt.

Kram och tack för att ni följt mig det här året.

Man pyntar så gott man kan...

och målar naglarna tufft svarta och glittriga, som en annan Gothfjortis.

SOPHIE by SOPHIE

Jag har ju tidigare skrivit om mitt childhoodarmband, med plastpärlorna vars färger representerar artiklarna i barnkonventionen. Jag älskar verkligen det armbandet och bär det nästan jämt.

Därför blev jag väldigt glad för denna mer pimpade varianten som jag fick i julklapp.
Armbandet är av märket SOPHIE by SOPHIE och är naturligtvis även det i samarbete med World Childhood Foundation.

Gotta love it!

Dagens pino.

Jag har klarat mig från att ramla i vinter trots ishalka och hala skodon. Jag har gått så försiktigt, så försiktigt som en 94årig liten tant. Men det har ju funkat uppenbarligen.

Därför var jag inte direkt beredd på dagens praktvurpa inne på systembolaget. Snubbel och pang in i sidan på en bänk. Mycket värdigt och vackert graciöst. Lite som en svan.

Alltså finns det något ovärdigare ställe att stå på öronen än på systemet?
Erkänn svårslaget.
Med tanke på hur stökig jag dessutom såg ut denna dag så var jag åtminstone i ögonblicket fullständigt övertygad om att folk förfasades över denna mamma som uppenbarligen tagit sig några alkoläsk till fikat på lördagsförmiddagen för att sedan gå ut och ramla med/på sitt barn. Oansvarigt och ring soc ögonaböj.

För den inte så roliga delen av historien var att jag bar på Spiggen. I själva verket var det troligen därför det blev fullt fall och inte bara ett litet snav då jag inte hade några lediga armar att ta emot mig med. Spiggen slog sig nog inte så farligt eftersom jag skyddade honom bäst jag kunde och hade min arm mellan honom och bänken men det är klart att det inte kan ha varit skönt direkt. Det är ju inte direkt en kolibri han har till mamma, Spiggen. Dessutom blev han vettskrämd. Dock inte lika vettskrämd som jag som förutom att jag panikerade över Spiggens väl och ve och eventuella inre blödningar orsakade av kombinationen tjock moder och hård bänk, dessutom var säker på att jag skulle få amputera armen (minst) p.g.a jävla ont.

Folk runt omkring såg ut som fågelholkar. Förfärade fågelholkar. Glosoppa på menyn hela julen troligtvis. Dock inte tillräckligt förfärade att någon kände sig manad att komma fram och ge en hjälpande hand eller så...nej då..men ändå... att någon (troligtvis full och dan ) ramlar på sitt barn är ju ändå ett oväntat och möjligen spännande inslag i nyårsskumpashoppingen.

Men när jag satt mig igen kom det ändå fram ett par snälla damer som menade att det där är "lätt gjort" och kan gå "så snabbt". Och hur mycket de än hade sniffat i smyg efter någon lukt av Koskinkorva så hade de bara känt jättegod julklappsparfym. Faktiskt.

Nu skall Papphammar badda sina tyvärr nästan osynliga blåmärken och trösta sig med godis.
Det är ju ändå lördagskväll.

Hemmakväll

Hemma igen och lika roligt det är att vara borta och träffa de man tycker mest om, lika skönt är det att komma hem till de egna sakerna, den egna sängen, doften av lägenheten och våra egna rutiner.
Vi har försökt packa upp allt vi orkat, skruvat julklapps-Stokkestol och fixat halva kvällen. Men nu ger vi upp. Jag är trött och har något objudet i kroppen som vi får se hur det utvecklas. Om det går över under natten eller om det bryter ut i fullständig blom under morgondagen. Mamma var väldigt krasslig under julen och det är möjligt att jag fick det i julklapp. Vi får se och det får vara hur det vill med den saken.
Nu ignorerar jag vissna hyacinter och berg av julklappar som skall få en plats i lägenheten och intar istället fullt liggläge i soffan med pyjamas och filt.
I morgon börjar vi nyårsförberedelserna men inte ikväll. Ikväll börjar vi inte ett smack.

Playdate med världens bästa.

Spiggen har haft en strålande dag idag. Vi också förstås men särskilt Spiggen.
Det är alltid fantastiskt att träffa Martina, Hendrik och Gullegoj och hemma i Martinas föräldrars hus var det barnvänligt värre. Här fanns alla typer av duplo man kan tänka sig och husvagnar och tåg och allt möjligt. Gullegoj var såklart supergosig men envisades med att prata tyska med Spiggen och tyckte det var jättekonstigt att Spiggen fattade noll. Men springa runt kan man göra ändå, och kramas och leka båt.
Jag fastnade dessutom en lång stund med Martinas mamma som berättade historier från deras tid i Israel. Hon är Israelofil hon också så det var sjukt roligt att få höra. 7 månader i Tel Aviv...man kan ju bli avis för mindre.

Så det var en nöjd unge som gick och lade sig utan strul när vi kom hem och själv är jag varm och mjuk av glädje över att ha sådana fina kömpisar.

Medan man agerar båt kan man också få tid att prata om annat.

Den perfekta mellandagen

I natt fick vi sova heeela natten vilket vi inte direkt har varit bortskämda med de senaste dagarna.
En sovmorgon på det så känns det som om världen har fått andra färger.
Medan de andra kämpar med ett stort pussel med stora ytor av träd och berg= svårt, så uppdaterar jag mig på bloggarna och bläddrar i julklappsböcker.

Så fort Spiggen har vaknat skall vi åka till Västerlanda och hälsa på våra favorittyskar som ärat Sverige med ett julbesök och som vi längtat efter i evinnerlig tid. Deras pojk Gullegoj och Spiggen är födda bara med ett par veckors mellanrum och är egentligen smygbröder. Under deras första tid träffades de jämt och ständigt och banden finns där trots att de nu bara ses några gånger om året.

Ni hör ju, Det är en galet bra dag det här!

Det var den julen...

Den gick fort och den var bra. Vit till och med vilket ju är lite av en bonus.
Dagen före julafton åkte vi till Peters föräldrar och stannande där till juldagen.
Där var också Peters Globetrotter till lillebror och hans överjordiskt vackra flickvän samt hans gravida syster med pojkvän. Ja och så faster Peggy då. Hon var stilig som alltid men hade vissa problem med andedräkten.

Julen var som sig bör- kaloririk och jag börjar nästan längta efter nya året som allt får bjuda på andra bullar. Någon nyttig variant med råg.

På juldagen brände vi upp till mina föräldrar i Trollis och fortsatte hetsätningen.
På juldagen tar vi alltid en paus i julmatsintaget (Obs! Gäller absolut inte julgodis och kakor) och äter något annat gott istället. Jag tjatade till mig min absoluta favoriträtt vilket är oxfilé med sötpotatis- och parmesanmos med pinjenötter, rödvinssås med choklad och en stört god jordärtskockspuré. Mathimlen for sure. Kan endast ätas blundandes för att det är så sabla gott.

Till fikat ser vi alltid till att gå all in. Mamma bakar massor och skall man hinna med allt så får man ligga i. Så när hon frågade vilka kakor jag ville ha till 11-kaffet så bestämde jag mig för några av de olika sorterna; Lussekatter, bondkakor, biskvier, syltsnittar, jitterbug, fruktkaka och pepparkakor. Och så fick det bli. " Va" sa Pappa besviket. "Blir det ingen chokladkaka eller mjuk pepparkaka? Vad snålt"

På jul har vi också en trevlig tradition att spela det spel som mina vänner uppfann när de bodde tillsammans i Edinburgh. Det heter Bing och är mycket konstigt, tjatigt och i vissa fall extremt långdraget så en gång om året räcker ganska bra.

Nu börjar ett par sköna mellandagar med folk att hälsa på och förhoppningsvis tid att vila.
Det nya året kommer dra igång med turbofart så jag njuter allt jag kan av lugnet före stormen....

Spiggen och farfar läser om viktiga fordon.

Peppe ställde upp på bild och var allmänt snygg och mätt

Peters syster Maria i superfin mage samt pojkvän

Välgödd julgris till höger, med familj.

Farfar, farmor och faster Peggy i hörnet.

Victor och hans snitsiga brutta. Alltså hur snygg är lagligt?

Världens godaste juldagsmat

Snabbt sagt.

Som ni märker har det varit lite stiltje här på bloggen. Vi har det jättebra och är runt hos både Peters familj och hos min. Men på grund av mycket dåligt med sömn och ihållande matkoma så har jag helt enkelt inte haft ork att uppdatera. Men det kommer förstås. Hav tålamod så återkommer jag i morgon eller så. God fortsättning mina vänner.

Dan före dan

En fixardag idag. Jag trodde att jag var klar med julklapparna men bestämde mig för att så inte var fallet och gav mig ut på en ny jakt bland en miljon andra som antagligen tänkt samma tanke.
Nåväl. Jag är hyfsat trängselrutinerad. Svala kläder och ett gott humör är ett absolut minimum i utrustning. För säkerhets skull såg jag till att vara nyutfodrad, organiserad i min rutt och ha en utrensad handväska för minimal axelpåfrestning. Resultatet blev att jag kunde lämna centrum leendes med noll stress. Mycket bra jobbat anser jag själv.

Sedan slog Spiggisen och jag in paket, hängde i lekparken en stund tills det blev kallt och båda ville gå hem.
Väl hemma har jag bakat marsipankulor med nougat, och en plåt Rocky Road som Peter beställde.
Dessutom så har jag bakat en fin gris till min bror eftersom jag är en genomgod människa.

Kvällen ägnas nu åt att vifta med tår och fingrar så att mitt nypålagda julröda nagellack skall torka fortare. Man kan inte fira jul med sunknaglar tänkte jag så då får man stå ut med lite nattsudd. Man får vänta ganska länge om man vill undvika det förhatliga tygmönstret från sängkläderna på naglarna.

Så är det serni.

God kväll till er.

Lite kladd får man leva med.

Lördagsmorgonen är veckans bästa tror jag för det är oftast min sovmorgon. Om möjligt så tar vi en var på helgen och får sova hur länge vi vill. Jag brukar inte sova dock, men kan ligga kvar i sängen och läsa, filosofera och bara njuta över att dörrarna är stängda och att någon annan sköter livet där utanför. Vid halv elvatiden är det fantastiskt att skjuta upp dörrarna med buller och bång ( Vi har gamla orginalskjutdörrar in till sovrummet. Mycket fina men väldigt, väldigt högljudda) och åter få vara en del av kaoset. En bra start på dagen!!

Fredag och så en torsdag på Miss Sophie

Fredagkväll och ett så spännande avsnitt av Dexter att jag bara satt och hoppades att det skulle vara över. Sjukt jobbigt.
Annars är det lugnt här ikväll. Vi slår in lite paket och tvättar kläder och skiter i att koka knäck.
Typ sånt.

Men igår svirade jag lite minsann. Eller ja. Jag var på lokal. Men jag var ju hemma och i säng klockan 22 så någon ordning var det ju.
 Vi skippade julbordet med jobbet i år så vi inte direkt hade något att fira och satsade på en mysig middag istället.

Vi gick till Miss Sophie som är ett hyfsat nyöppnat ställe i samma lokaler som Lounge på Avenyn.
Väldigt mysigt och lite hippt sådär.
Min inte så vilda gissning är att de flesta som var där har mer kreativa yrken än vi och det förvånar mig att de inte hade en tatueringskontroll i dörren då det nästan verkade vara ett krav som man endast kunde komma undan om man bar hatt och hängslen...fast har man det så har man ju också tatueringar säger då mina fördomar. Nåväl med mitt trampstamp skulle jag ju kommit in ändå även om det kanske inte är vad de diggat i tatueringsstil. Och det kan man ju inte klandra dem för.

Stilen på Miss Sophie är sådär antiminimalistisk som ju känns väldigt nu. Med Puta Madre och det underbara, underbara nu mera nedstängda Grill Del Mundo i stan så känner vi igen konceptet även om Miss Sophie snarare är mormors salong än en bordell a la Puta Madre.

Mycket bra mat, goda drinkar och trevlig personal. Lägg på hippa gäster som sagt och grymma toaletter (som jag glömde ta kort på) och ni får självklart ett ställe väl värt att besöka.
Gärna i hatt och tweed.

Bild lånad från: http://goteborgsbloggarna.se

Bild lånad från http://www.goteborgnonstop.se

Med smak av Israel

En sak som jag tog med mig från Israel var att dricka hett vatten med myntablad. Ja det kanske de gör lite överallt i världen men för mig var det lite nytt och fräscht och känns exotiskt och allt det där.
Men vad kallade de det? Jag minns inte men har det på tungan hela tiden..Na na? La la? Vad tusan var det? Det är gott i alla fall, man känner sig lite nyttig och jag inbillar mig också att man luktar ganska gott ur truten efteråt.

Jaja. lite Te och lite skumpa i en fin lunchmix

Finlunch och illamående.

Vilken bra dag det har varit. Träffade självaste Creando på lunch och det var ju förbannat trevligt.
Lättpratat liksom. Hon är totalt helt underbar och öppen på det där sättet som jag älskar. Måtte vi träffas igen väldigt snart. Vi gick till Steinbrenner och Nybergs sopp och tårtlunch vilket alltid brukar vara ett säkert kort om man vill må förbannat illa. Men tack vare att soppan var rätt så god och tårtorna var färre än vanligt och inte någon med marsipan eller lakritsmousse så kunde jag hålla mig ganska lugn. Tror jag åt fyra bitar och inget mer. Rekordlite. Hej smal.

Tyvärr har jag tagit igen det under resten av dagen med jobbets chokladaskar och julgodisbak här hemma. Så nu mår jag illa. Så som jag alltid gör om kvällarna i december. Det är för att man ska vara taggad som tusan den första januari. Att ändra livsstil och bli en friskus i klass med MoraNisse.

På andra sidan nyår så börjar det bli väldigt mycket dags att komma i brudklänningsform. Då antar jag att jag får skärpa till mig lite. Tills dess skall jag äta upp mig ordentligt så att det blir en liiiten utmaning åtminstone. Det ska inte vara för enkelt.

Fina, fina Kicki

Manligt och kvinnligt eller är det bara jag som är konstig?

Oftast när jag ringer mina vänner som vi som par också umgås med, är Peppe alltid fylld av frågor när jag har lagt på, efter en si sådär 1,5 timme.

Och då börjar kvällens korsförhör.

"Hur vad det med dem då?" börjar han försiktigt.
"Jo bra tror jag" svarar jag, nöjd med att jag åtminstone kan svara på DET.
"Var John hemma?" kan han fortsätta och om jag vet att han inte var det så undrar han var han var.
Ingen aning.
Sen fortsätter han fråga om vad de har för helgplaner, (vet inte) om de varit iväg på något roligt, (vet inte) hur de firade Johns födelsedag,(ingen aning) om de kommer till Sverige snart (glömde fråga), om hur det är med våra vänners vänner (vet ej), vad det är för väder där de bor (vem bryr sig?) o.sv. o.s.v.
Inte en fråga kan jag svaret på vilket förbryllar Peter mycket eftersom detta utgör ett helt samtal för honom.

Så han frågar vad vi pratat om så länge och jag rablar upp massa spännande saker.
Vi har pratat om Åmål, barnfattigdom, en reklamfilm från 97, skumtomtar, skvaller om någon gammal Trollhätteprofil, spöken, bajsblöjor och om den engelska versionen av "Hela Sverige bakar"

"Jaha" säger Peppe, helt nollställd. "Kom ni fram till något?"
"Nej? "

Jag har aldrig fattat det där med uppdatering har jag märkt. Det är alltid så mycket att ta igen när man inte hörts på ett par veckor eller en månad, när man inte ens bor i samma land och det mesta spelar ingen roll ändå känner jag.
Det blir så uppenbart att man är från varandra när man pratar om sådant. Avståndet blir större.

Så jag skippar uppdateringarna och pratar pratar dravel och smörja som vi setts igår, vilket behövs när man saknar varandra, men också om andra, mer existentiella frågor. Vi pratar om hur allt känns och vad som tynger oss, vad vi är glada över och vad vi vill med framtiden. Det tycker iaf jag är mer intressant än helgplaner.
Men det är märkligt hur man kan vara så olika. Vi förstår inte alls varandra på det här punkten.
Hur är ni?

Alltid för långt borta för en puss.

Inomhushutter och en massa måsten.

Det var visst måndag igen och jag går omkring hemma och muttrar över att jag har lovat att baka massa grejor. Bröd och julgodis och gud vet allt. Inte för att det inte är mer än rätt. Det är klart man måste hjälpas åt och bidraga och sånt där. Jag har bara ingen lust.
Jag skyller på att det är så himla kallt i vår lägenhet. Man vill inte lämna sin plats under filten ens för att gå och hämta en skumtomte i köket. Då fattar ni. Kallt.

Men jag måste nog ändå ta tag i den här kvällen och inte spilla mer tid. Baka något och se till att få lite färg på naglarna för de är alldeles nakna och ledsna. Det är planen. Skall bara tina lite först efter förra köksrännarrundan.

Grym solist. Check.

Jag har levt i dimman idag då Spiggen och jag hade en liten uppesittarkväll igår, kan man säga.
Spiggen kände sig mycket pigg vid 23snåret och ville hänga lite. Tills 4 tiden på morgonen då han motvilligt somnade..för att vakna sisådär var 20 minut för att kolla att han inte missade något spännande. Det gjorde han inte kan jag säga.

Idag var Jenny och jag på en julkonsert i Annedalskyrkan. Mest för att den kille som skall sjunga på vårt bröllop var solist och då jag bokat honom utan att höra hur han sjunger så tänkte jag att det kanske var läge att ta reda på hur bra han var.

Mycket mycket bra kan jag lättat säga. He has good lungs.

Fick med ett litet klipp som ändå inte på långa vägar låter så bra som i verkligeten.
Gött. jag har ett kap här. Särskilt som han är mångsysslare och också kommer göra min och mina tärnors frisyrer. Very very nöjd

Lördagsstress och lite annat

Sjukt busy dag idag. Så här vill jag egentligen inte alls ha mina lördagar. Men strax före jul får man ibland göra ett undantag. Jag har hunnit med Nordstan, IKEA och Ica Maxi. 3 platser som vart och ett enskilt kan paja humöret totalt och lägg då på en gapande Spigg och en för varm kappa så kan ni själva räkna ut nyansen på min ansiktsfärg. Varningsröd.
Men fick i alla fall gjort vad vi skulle så nu känns det bättre. Jag var dessutom nere vid Gothia Towers och lämnade våra julklappar och blev så rörd över alla familjer som var där med sina barn och lämnade klappar att jag eventuellt tog till lipen lite grann.
Det var fantastiskt att se alla julklappar som låg där och eftersom personalen hela tiden plockade bort och packade ihop så antar jag att det kommit in många, många fler än vad jag såg.
Sista dagen är i morgon, tänk på det ni som tänkt gå dit men ännu inte hunnit.

Något väldigt bra var förvaringsboxen jag fann på IKEA och införskaffade till mina sminkprylar. Min sminkväska har varit så knökfull att jag omöjligt kan få upp någonting överhuvudtaget och då har ändå prylar legat i andra lådor och glömts bort. Ett allvarligt irritationsmoment i vardagen, minst sagt. Nu finns plats för allt och lite till och äntligen har jag en överblick över vad jag har. (Och vad jag gott kan köpa lite till av)

Nu väntar Tapas och dubbelavsnitt med Dexter och så lite Modern Family på toppen.
Egentligen vill jag se Svenska hjältar-galan men jag är så blödig att jag nog inte fixar det. Jag vill kunna visa mig utomhus under morgondagen också hade jag tänkt.

God lördagkväll mina vänner

I Nordstan fann jag visst Jonas Gardell som jag gillar så mycket. Han var fin i scarf.

Kolla vad med klappar som lämnats in!!!! Åhhhhhhhh vad folk är bra

Ordning och reda, pengar på fredag
(Hoppas jag innerligt)

Förbättrat oddsen

Mina Luciakvalifikationer har kraftigt och hastigt förbättrats. I love it.

Färdigtänkt

Självklart var kvoten inte fylld.
Självklart inte.

Lussetankar

Vad man borde vara mer tacksam när man är fullt frisk och mår prima. Jag tycker galet synd om mig själv så fort jag blir det minsta risig och var gång jag får feber deklarerar jag mitt testamente.
Idag är det mest näsan som rinner och kroppen som liksom är tung. Varje steg känns som 18 och varje tanke måste tänkas minst två gånger innan den på riktigt är tänkt.
Och Spiggen hostar på och ikväll satte han tandkrämsskum i halsen så att han kräktes. (I min hand. Alltid i min hand av någon anledning) Dramatik.
Själv funderar jag på om man får äta fyra lussebullar om det är självaste Lucia. Jag har fått i mig tre under dagen och undrar om jag fyllt min kvot.
Idag tänker jag också extra mycket på en mycket älskad vän som fyller år idag och som jag just fått veta har bokat biljett för att ta sig över alla de sju haven och tre kontinenter och komma hem i maj så hon och hennes man bland annat kan vara med på vårt bröllop. Trodde jag kanske skulle grina ihjäl mig av lycka när jag hörde det. Särskilt som jag missade hennes i vintras.
Det är så goda nyheter att jag ännu inte smält dem.

En annan mycket bra sak är att jag tror att jag kanske funnit någon som kan ta sig an vår bröllopstårta. Kolla in den här tjejens sida.
När jag har frågat konditorierna i trakten för bröllopsfesten så har de inte riktigt velat ta på sig att göra det som jag önskar och det har väl inte hon heller iofs. Hon har inte hunnit svara ens än. Men man kan lika gärna ta ut segern i förskott så att man kan vara glad en gång i alla fall.

Idag hade jag tänkt lägga ut superfina bilder på Spiggen framför Lussemorgon med tindrade ögon och saffranskuse i maggen men han blev så asigt förbannad när jag störde med kameran mitt under Helen Sjöholms solo att det bara var att lägga ner.

Själv fick jag ju inte vara Lucia i år heller. Det är himla orättvist och rimligtvis borde det vara min tur snart. Men i morgon skall jag göra mitt bästa för att förbättra mina odds. En dag för sent visserligen. Men man kan väl lussa lite när som tycker jag. Why not liksom.

Jag fick fota lyktor istället.

Sjukumknukum

Fortfarande sjuk Spigg och nu har bacilluskerna så sakta börjat krypa över till den ömma modern som ju liksom aldrig bangar en blöt puss på munnen oavsett hur mycket snor man får på köpet.
Puss som puss liksom. Snart är han 13 och då kanske det är slut med pussarna. Man passar på.

Så idag har Spiggen varit med mormor och lärt sig säga "mormor" till församlingens jubel och mormors glädje. Han är strategisk Spiggen..tänker att det är ju jul snart och skall man få maximal utdelning på önskelistan så får man göra vad som krävs. Även om det innebär att man måste göra sig besväret att kommunicera med nya ord.

Någon måtta får det väl vara

Alltså hur otränad är man om man vid en nysning sträcker sig så illa i ryggen att man knappt kan gå eller stå och framför allt inte böja sig?
Så otränad som jag tydligen. Sorgligt är vad det är. Och obehagligt rent fysiskt.
Skulle vara intressant att göra ett sådant där hurtigt test som visar hur gammal man är EGENTLIGEN.
"Jaha" hade de sagt. "Då var du 134 år år då om man ser till kondition och rörlighet. Men balansen är det bättre med serru. Som en 93 åring. Inte en dag äldre. Grattis och hejdå".

Smärrrta

Multitasking pågår.

Här pågår hemmaträning i kombination med Nobelfestkollande. Freakade nästan ur av intresse när de berättade om upptäckterna som lett till fysikpriset. Att kvantvärlden liksom lever sitt eget liv, att partiklar kan vara på två ställen samtidigt och att de ändrar sig när man kollar på dem.
Lite enkelt beskrivet så.
Livet är så sjukt spännande och det finns så mycket att upptäcka....

Något annat roligt är att jag just såg att jag vunnit en fett fin brödbox inne hos Emma.
En stor pjäs i rosa av märket IB Laursen, från Borett.
Den kommer göra sig mycket bra i vårt nya kök och jag planerar att fylla den med galet mycket bröd så att den ska trivas. Älskar att vinna saker. Mer sånt.

Rumplyft och fasanservering i bakgrunden.
Bra kombo.

Hemmablind

Vab-dags idag igen. Spiggen har feber och är snorig men är förövrigt pigg som en lärka så antagligen blir det en kort sjuksession den här gången.

Störd sak:
Tittade in hos Tess och blev imponerad av hennes lyckade hemmabygge av en kopia av ett Walther & Co-hjärta som jag gillar jättemycket och har tänkt att införskaffa snarast.

Igår upptäckte jag den här i vår hall. Upphängd och allt. Av mig, för någon vecka sedan. Jag har alltså redan en som jag fick i present förra året och som jag till och med har hängt upp och inte tänkt mer på. Snacka om hemmablind. Vid sådana tillfällen skäms jag lite över mig själv.

Det fick man för att man ansträngde sig...

Söndag kväll och allt är i sin ordning. Peppe är hemma, lägenheten är städad, Solsidan sedd och alla julsaker är finally uppe. Det enda smolket i bägaren är den fruktansvärda färgen jag råkat måla naglarna i och som jag inte orkar göra något åt. Men jag måste nog. Fick ett lack  i en goodiebag och jag tror att nyansen eventuellt kan heta "storrökare". Såg ljusbeage ut i flaskan men gulgrått på naglarna. Riktigt snygga nikotinnaglar helt enkelt. Min mamma tyckte att de skvallrade om svår sjukdom..tex lyfmödem som tydligen ger ett likande utseende. 

Smashing. Och jag som gjort mig till med topplack och allt.

Jag spår detta att bli en storsäljare. Verkligen. 

Nåväl, det ser inte riktigt lika anskrämligt ut på bilden som i verkligenheten.
Men vackert är det inte.

Tusenmilaservice

Efter en lördag med full rulle faller mörkret och ännu en fri och ensam kväll infinner sig.
Till min stora lycka. I morgon kommer Peter hem och det är naturligtvis fantastiskt men jag är en person som tycker mycket om att vara mol allena och därför är det skönt med lite space.

Kvällen har ägnats åt det som lite myzzigare personer kallar för hemmaspa. Dock hatar jag det ordet djupt och innerligt så vi kan väl säga tusenmilaservice eller något sådant.
Det är då jag tar fram lien och slipmaskinen och ser över det som försummats under veckodagarna. Vanligtvis har jag en sådan service en gång i veckan och det är absolut behövligt.

Nedan ser ni ett axplock av de produkter jag använder för ändamålet. En salig röra av dyra märken och billigt tjafs inhandlat på Ullared. Dyrt är oftast men inte alltid bäst. Bland mina budgetfavoriter finns ständigt HTH Lotion som sopar banan med alla andra lotioner och som enligt Spiggen också är ohyggligt smaskig att äta, ACOs rengöringslotion som visserligen inte är bättre än Dermalogicas men snudd på lika bra och en miljard kronor billigare samt Head and shoulders shampo som är det enda som inte får min hårbotten att klia.

Jag är ständigt på jakt efter den ultimata produkten.
Vilka är era favoriter?

Bra start på dagen

Inte bara sov Spiggisen lugnt hela natten. Han tog sig också en välförtjänt liten lördagssovmorgon till halv nio.
För mig som kände mig lite trött efter natten innan så kändes det mer än fint.
Tacksamhet är ett ord som ligger nära till hands känner jag. Och fröjd.

Nu tar vi mysfrukost  i soffan framför Alfons och mölar mackor och pepparkaksfil,  Spiggen och jag.
En bra start på en lördag tycker vi.

Hela gänget är samlat.

En efterlängtad fredag

Vilken fantastisk vinterdag det har varit idag! 100 grader kallt och alldeles gnistrande.
Jag är ju inte direkt typen som ägnar mig åt vintersport/lek om jag kan slippa, om man undantar att hämta och lämna på dagis vilket också faktiskt är en viss rörelse i kyla= vintersport.
En underskattad sådan.
Och trots att jag jag bara går ut när jag är absolut tvungen kunde till och med jag uppskatta halvdunklet i vilket jag hämtade upp Spiggisen i eftermiddags och hur vi sedan sakta hasade hemåt och pekade ut glittrande buskar, snöyra hundar och en sinnesjukt vacker mörkblå himmel med stjärnor som ett strössel.
Och framför mig har jag vad som känns som en evighetslång fredagkväll i ensamhet med godis och tidningar som sällskap  och eventuellt även en son om han vaknar på samma sätt som i går.
Men i morgon behöver vi inte stressa upp till någonting utan kan unna oss lite nattsudd om det skulle vara det som står på menyn.
Fredagslugnet har nått hit nu och gudars vad välkommet det är.

Source: tumblr.com via Stacie on Pinterest

Vet ni..Ungefär en sådan här lykta ovan brukade lysa vid den andra svängen på Viktor Rydbersgatan. Fast större och med text.

På ena sidan stod det: "Var inte rädd" och på den andra sidan "Du är snart hemma nu"

Typ det finaste. Den var magisk på något sätt

Men så blev den förstörd och ersatt av en vanlig, anonym budskap som inte tröstar alls.

Det är synd.

Samsovning. Nej tack säger jag till det.

I natt fick Spiggen komma in till mig då han plötsligt kände sig lite ensam och sånt.
Peter är inte hemma så det var väl lite ovant eller nåt.

Spiggen och jag är mycket ovana samsovare och naturligtvis gick det åt skogen, vilket jag borde kunnat räkna ut eftersom det har gjort det 100% av gångerna vi tidigare försökt.
Klockan halv 12 var vi i säng och sedan störde vi varandra oavbrutet fram till 4-snåret. Spiggen organiserade gossingar, provade kuddar och sovställningar, sjöng någon liten visa och knödde svinmycket vilket var pårestande. Min del i problemet var att jag skulle gå upp på toa precis när Spiggen höll på att somna, blev varm och behövde ta av mig tröjan, kom på att jag kanske inte låst dörren och fick gå upp igen samt att jag då och då drabbades av ett plötsligt mysbehov och var tvungen att pussa honom jättemycket. Så där höll vi på tills Spiggen tillslut gav upp och somnade men drog sådana timmerstockar att alla tillstånd flörutom klarvaket var omöjliga för mig.
Så cirkus ingenting blev den totala sovtiden för mig. Något bättre för Spiggen men ändå var det han som surade mest i morse trots att han faktiskt till skillnad från mig kan sova på sitt "jobb".

Men idag är det fredag...hur bra.

Source: Uploaded by user via Serena on Pinterest

Må vara sant men man minns man inte heller så svinmycket av de dagar som följer sömnlösa nätter.
Så jag antar att det tar ut varandra...men det låter ju fint!

Husmoderstorsdag

Väldigt effektiv torsdag idag då jag äntligen fått tummen ur och gjort en del av det där som jag borde. Bakat peppisar med Spiggen, dekorerat pepparkakshjärtan till fönstren, slagit in alla paket som skall gå till välgörenhet och tvättat lakan. Det sistnämnda drar jag mig alltid för då vi inte har någon tumlare eller torkskåp, utan får drapera halva lägenheten med dem på ett osnyggt sätt. Nu har jag gjort någon anordning med hjälp av torkställ och spiggens lilla kundvagn och gåbil. Halva lägenheten är avstängd för detta spektakel och det sägs att tillträde åter kommer att tillåtas först någon gång under fredagskvällen.

Nu skall jag påbörja någon ny chiclit som tydligen handlar om hundar och frusna hjärtan eller nåt dylikt som jag grabbade i farten på pressbyrån. Den står säkert på tur för nobelpris tänker jag, så det är bra att ha läst den för allmänbildningens skull och inte alls för det faktum att jag är en sucker för cheesy skräplitteratur.

Och i morgon är det fredag minsann.

Spiggens lilla degbit blev med tiden en dregglig historia.
De fina blå formarna har han fått av Tess

Vi bakade många fina änglar fast möjligtvis med något högt BMI.
Spiggen tyckte att de var fina och likade mamma.
"Mamma" sa han och pekade på den tjockaste till höger.

Hoppas, hoppas, hoppas barnen blir glada för våra julklappar.
Hoppas att rätt sak kommer till rätt barn och att vi lyser upp tillvaron för några.
Snälla, snälla snälla låt det bli bra det här.