Det går an

Allt är inte svinjobbigt med att vara hemma och vänta. Största delen av tiden har jag det fantastiskt faktiskt. Eftersom jag älskar att vara ensam och älskar att vara hemma OCH att titta på skräptv så är det inte svinsynd om mig direkt. Idag har nätshoppat, bakat bullar, målat alla 20 naglar och kollat på massor av uppbyggande, intellektuella program. Ah det är okej.

Wife swap lär mig om livet.

Currykryss och annat skoj.

I natt har jag fått sova som en kung hela natten och det var beyond välkommet. Vet inte om jag sagt det förut men det finns en plats i huset när jag trots mage och onda ben kan få ro. I Spiggens säng. När jag är själv, vill säga. Så i natt bytte vi plats redan innan nattspringet och jag somnade på en sekund utan behov av vare sig speciellt många kuddar ( 5 om man räknar med dem under madrassen) eller andra arrangemang. Knappt några uppvak alls.

Otroligt.

Varför är det så med vissa sängar/sovplatser? Att man sover så bra där. Bekväm säng javisst, men det verkar inte vara hela sanningen. 

Har ni varit med om motsatsen?

En av de skummaste sakerna jag upplevt var när jag sov över hos min kompis och vi låg båda i hennes säng. Det var sent men vi låg och pratade om ditt och datt och så plötsligt fick jag ett infall och sa " vet du vad?"

"Ja" sa hon. " Vi måste flytta sängen"

Vilket var precis vad jag tänkt föreslå, även om vi aldrig pratat om det förut. Det var bara seriöst negativ energi där som vi båda tydligt kände. 

Så vi flyttade den en bit och somnade sedan. 

Det var en händelse så märklig att jag aldrig glömt den och jag har ingen aning om vad det var. Ett fett currykryss kanske. Ja kanske.

Men vad står då Spiggens säng på? Vad är motsatsen till ett currykryss?

En kardemummacirkel?

Dem ska man leta efter. Maximum positiv energi. Funkar tydligen dock bättre på mammor än på Spiggar. Han vaknar ju som ni vet. Spiggen tycker istället att den bästa energin finns mellan mitt huvud och axel. Får man trycka in huvudet där så sover man tydligen som bäst. Där har jag också en kardemummacirkel. Otur. För mig.

Här vakar John Blund över stans skönaste säng med det fluffigaste täcket och godaste Spigglukten, på tydligt gynnsamma sömnkoordinater.

Trädgårdsångest och absolut ingen bebis.

Nix pix, fortfarande ingen bebis. Det känns så sjukt segt. Ändå har jag gjort vad jag kunnat känner jag. Igår tog vi t.ex. en redig shoppingutflykt och köpte svintunga grejer på Jula, Ikea och Plantagen. Sedan planterade jag halva kvällen och stod i oergonomisk ställning. Ingenting hände, förutom att det blev ganska fint på framsidan. Det här med trädgård alltså. Det är svåra saker. I samband med att huset byggdes så fixade de även trädgården vilket är otroligt skönt. Att slippa leva på en grushög och sånt, men man vill ju gärna plantera lite ändå. Jag kan absolut ingenting. Bara att köpa jord var ju så hopplöst komplicerat att jag ville lägga mig i fosterställning och gråta en skvätt, och hur mkt jag än strosade runt i blomsterhandeln blev jag ju inte klokare på vad jag ska sätta, när jag ska sätta, vad som passar ihop, vad som är lättskött o.s.v. o.s.v. I all oändlighet. Typ lika svårt som det var att köpa babyprylar alltså.

Nu har jag dock köpt ett par stackars lavendel och tutat ihop dem med någon murgröna och en påsklilja och så hoppas jag på det bästa. Det blev väl lite halvbra men finare än innan. 

Jag önskar att jag kände någon snäll trädgårdsarkitekt ( heter det så?) som ville komma och styra upp det hela och åka med till plantskolan och hjälpa mig med rubbet. Helst sköta trädgården sedan också. För det verkar också svårt. Jag skulle betala bra. I kanelbullar.

Ledig tjänst

Vi behöver anställa en person här hemma. Egentligen behöver vi flera, varav en kock gärna, då modern i detta hus egentligen anser att den optimala middagen är en påse korvbröd och ett glas apelsinsaft. Det levde jag på som student och det var ljuva år. Men nu ska det tydligen vara både protein och grönt (apelsinsaften räknas inte som grönsak längre) och Gud vet allt. Trött blir man.

Men vad som gör oss ännu tröttare är våra nattliga promenader som påminner om någon slags ringdans i stil med " Så går vi runt kring vår enebärabuske..tidigt en lördagsmoooorgon"

Så nu behöver vi någon som kan organisera det här. Någon sträng äldre dam som vill jobba natt och som kan peka med hela handen  och säger att " Du sover där och du stannar där och glöm inte kudden och blöjan ska vara på och nej stanna där för du har inga byten kvar. 

För så här kan det se ut nu när tre yra höns har natt: 

* Spiggen lägger sig i egen säng med egna tillbehör så som täcke, kudde och Cehwin

* Föräldrar lägger sig i egen stor säng. Kuddar arrangeras. Fadern hänger på kanten men står ut.

* Fadern somnar först och snarkar och blir väckt. Somnar inte om då..

* Modern börjar snarka kraftigt

* Fadern lägger sig i gästrummet. Irriterade steg.

* Spiggen vaknar och vill ligga i vår säng. Där finns plats. Dock vill han byta täcke med Fadern vilket beviljas. Fadern väcks och får nytt täcke.

* Spiggen snarkar så modern går in och lägger sig i hans rum istället. Kuddar arrangeras.

* Spiggen vaknar och är ledsen över att plötsligt vara själv igen. Fadern går tillbaka till storsängen som sällskap.

* Spiggen vaknar på morgonkvisten och vill in till modern och sin egen säng. Beviljas.

* Han somnar om och snarkar så modern går in till gästrummet. Kuddar arrangeras.

Sedan var det visst dag igen. I detta rännandet ska alla attiraljer kommas ihåg. Peter färdas med lätt packning men både Spiggen och jag har bagage i form av kuddar, täcken, personliga vattenflaskor, näsdroppar, cerat, telefon, Cehwin o.s.v. Och snart en bebis också..just det ja. Fest.

BF och en lista att spara och plocka fram vid tvekan.

Jag har BF idag. Jag har varit gravid micket, micket länge. Jag känner att det är lite nog nu. Hela natten hade jag värkar och jag välkomnade de alla som om de vore en vän jag inte mött på länge...ja de är ju inte så starka i början. Sedan smög jag in till Peppe ( Ja, vi sover i olika rum nu...mer om det sedan) och berättade att nu jävlar händer det grejer och nu är du snart tvåbarnsfar ska du se. Sedan lade jag mig i Spiggens säng och somnade. Vaknade vid 6 och kände....absolut ingenting.

Svekfull är kroppen.

Idag tyckte jag att jag rentav blivit lite smalare. Sakta, sakta lämnar gaserna mig och om två veckor kommer jag se ut som innan. Så tror jag, och mången kvinna före mig, att min graviditet kommer sluta.

Men jag har satt ihop en liten lista hörni. Till er. I present.

Som heter " Du vet att du är höggravid när... "

I ärlighetens namn så behöver du naturligtvis inte denna lista. Efter massor av veckor med regelbundna Mvc-besök, vinförbud och en strid ström av för dig helt främmande experter som uttalar sig om din magform och huruvida du bär på en flicka eller pojke, så är du nog hyfsat på det klara med hur det ligger till. Men om du ändå är osäker så får du hjälp här.

Så därför...Bambarabam...Här kommer den!!!!

Du vet att du är höggravid när:

1) Du snarkar. Först kommer nattsnarkningarna, men framåt slutet snarkar du även i vaket tillstånd. Så att dubbelhakan darrar. Det är mycket charmigt och kvinnligt.

2) Du kollar på dagtv, på "Say yes to the dress" och gråter en skvätt över en supportande snäll familj som helt emot programidén säger att den blivande bruden ser Amazing ut i klänningen hon valt.

3) Att installera sig i sängen tar lika lång tid som faktiskt sedan återstår till sömn. Varje kroppsdel har sin  egen kudde och att vara fler än en person i en 160säng är helt omöjligt i detta hav av bolster. Särskilt när man räknar in punkt nr 1.

4) Du blir bra på att prioritera. Packa förlossningsväska i all ära men det står ju inte direkt bland topp 10 av viktiga saker man vill få klart innan man åker in. Det riktigt akuta är att frosta av frysen, tvätta fönster, sortera strumplådan och köpa ny lyxig handtvål till gästtoaletten. 

5) Du köper godis till förlossningsväskan men äter upp det direkt. Om och om igen.

6) Du blir sur när inte varje plågat stön från ditt håll följs upp av orolig fråga " Hur går det? Har du ont?"

7) Kanske hulkar du i det läget fram något om att " Du bryr dig inte aaaalls"

8) Du blir sur när varje plågat stön från ditt håll följs upp av orolig fråga " Hur går det? Har du ont?

9) Kanske snäser du i det läget tillbaka något om att " Det var väl ett jävla tjat"

10) Du himlar med ögonen när någon fåntratt svamlar om " Gudomligt tillstånd" och om att alla gravida är så vackra och undrar när halslös blev det nya skönhetsidealet. Hals är alltid bättre än ingen hals tycker du nog fortfarande.

11) Du googlar alla eventuella tecken på att förlossning är nära. "Är oplockade ögonbryn tecken på att förlossningen har startat" googlar du. Och får 307 träffar eftersom det finns fler otåliga idioter än du.

Så. Det var väl hjälpsamt.

stökigt vardagsrum (OBS endast tillfälligt. Jag har grav städmani) och  nästan helt utan hals. ( inte lika tillfälligt tyvärr). Jag ser fett nöjd ut ändå.

När insikterna står som spön i backen

När man går hemma och slår dank (min padda ville skriva "dansk", som om jag vore en livsfarlig misshandlare med särskild inriktning på vänner från grannlandet) så hinner man tänka ett antal tankar. Hela tankar som inte avbryts av folk som ringer och frågar om de kan få komma på intervju eller av ett barn som tjatar oupphörligt om att få spritsa grädde på blodpuddingen.

Nu ska jag iofs ärligt erkänna att ledighetens tankar hittills kretsat mest runt Lady Mary, Mr Branson och vreden över Det.där. som händer med Matthew. Men sedan jag kollat klart så har jag en del...hm..fritid.

Jag hade tänkt att jag skulle blogga massor när jag var hemma. Med så mycket tid och så mycket tillgång till perfekt dagsljus att på riktigt lära mig systemkameran och ta fantastiska bilder med något annat än min iPhone. Men jag har nu kommit på varför jag inte bloggar så ofta. Det är sorgligt faktiskt men det handlar om fotona. Jag tycker inte om att fotografera. Alls. Än mindre flytta kort från kamera till dator= otroligt tråkig uppgift. Dessutom kan jag inte. Jag är inte ens medioker. Redigera kan jag inte heller..det är synd för det vore praktiskt. Man kan bli smal och sånt. 

Sånt här begränsade mig inte i början. Jag visste inte att det där var en hel vetenskap. Så jag gjorde som jag tyckte och i många fall blev det bättre och roligare än nu förtiden

För ofta nu när jag tänker att jag ska skriva något. Kanske något jätteroligt minsann, eller intressant, så orkar jag inte bemöda mig eftersom jag ändå inte har någon bra bild att att lägga till. Förr hittade jag något via Google...men sen fattade jag att det typ är förbjudet och blev rädd, haha.

 

Och jag förstår att det inte duger med risig Iphonebild. Oftast har jag inte ens någon sådan. Så då har jag börjat skita i alltihop. Trots att det inte alls var därför jag började blogga i första läget. Trots att flashiga outfitbilder och foton på välorganiserade soffkuddar inte alls är jag. Jag blir fett generad av mig själv när jag försöker mig på det även om jag älskar att se det i andras bloggar. Åh..andras bloggar. Andra kvinnor. Vackra, perfekta och med hus, barn och frilla i ordning. Älskar att läsa dem. Blir inte ett dugg nedstämd eller stressad av den bild som visas upp. Bara inspirerarad till att gå och kamma mig eller äta annat än rostbröd till middag. Men att försöka göra likadant....Det GÅR inte.

Så jag har bestämt mig för en grej idag. Jag får skriva iaf. Jag får tillochmed lägga ut suddiga Iphonebilder utan att må dåligt över det. Eller så lägger jag inte ut några bilder alls, utan hoppas på att någon vill läsa ändå. Mamma kanske...fast hon läser ju bara för att få se bilder på Spiggen.

Nåväl. Det får bli som det blir. Men jag tror att jag utan det kravet på mig själv kommer att ha mycket mer att säga. Oftare. Jag är för gammal för att hålla på att önska att jag vore något annat än vad jag är. Sjukt mycket slöseri med tid som man istället kan lägga på att äta kakor.

I feel free.

Sovrum och sånt

Tänkte vänta med att visa sovrummet tills vi fått tummen ur och tapetserat. Men i vår familj är tanke och handling sannerligen inte ett och då får jag vänta tills maj 2017. Eller så.

Men det är ganska fint redan nu även om jag i huvudet har en del tankar på vad som behöver göras. 

Skit samma, här kommer det. Med IPhone läckert tagna bilder för mörkt och suddigt är det nya svarta.

Så lägger jag ut en bild på tapeten också, som kommer att sitta vid huvudänden av sängen så kan ni ju tänka själva liksom. Ni är ju smarta och sånt.

Nä..om man skulle gå och inventera köksskåpen och se om det kanske finns någon liten kaka.

Tapet: Söndagsmorgon från Josef Frank.
Snart i ett sovrum nära mig.