Onsdagsburr

Det är lite burrväder nu. Men det gör inte så mycket.
December är ju som gjort för hemmamys och med lite tända stjärnor, Yankee Candles juldoftljus och ett halvt paket Texas pecanglass så klarar man väl lite regn och snålblåst om det kniper. Speciellt när man har massor av Downton abbey-avsnitt att kolla på kvällarna igenom.
Då är det inte så jobbigt.

Sedan sist

Jag har inte dött eller så. Inte då. Snart är jag på banan igen. Det är bara som jag är inne i en period av att liksom vända mig inåt och överhuvudtaget inte göra mer än vad som absolut krävs. Kanske är det gravidhormoner, kanske är det hösten, men inget har känts sådär sanslöst motiverande på sista tiden. Och jag kan bara inte förmå mig till aktivitet. Ids inte, som mamma säger.

Men det händer saker. Inom mig händer det en hel del.
Jag har ju alltid tyckt om att tänka och sånt. Grubbla liksom. Och ibland ligger svaren så nära och självklara. Men på sista tiden är det som om gamla färdigtänkta frågor dykt upp igen och att jag plötsligt sett saker från en annan synvinkel. Tvekat på sådant jag tagit för givet och funderat på själva stommen av det jag trott varit jag. Sett nya sidor av mig själv och andra och det har på många sätt varit som om börja om på nytt.
Som när man en gång skaffade sig sina egna åsikter och övertygelser. När alla tankar liksom var nya.
När man bestämde vad man skulle tycka om kärnkraft, abortfrågan och melodifestivalen.
Och när man bestämde sig för vad man själv var. Och vad hon och han var. Och hen.

Sedan höll man lite fast vid det där även när motargumenten käftade bättre och högljuddare än vad ens öronproppar klarade av.

Och så plötsligt så känns det som jag blivit omskakad och kastad tillbaka på ruta ett igen. Där allt återigen ifrågasätts. Allt har dragits fram ur lådor och gömmor och slängts i en enda hög. En stökig en. Och när man ignorerat röran ett tag, bara blundat och klivit över högen, så får man tillslut börja städa.
Det tar ett tag. Jag dammar av gamla föreställningar och ställer tillbaka vissa där det stod på mina inre hyllor, medan annat slängs. Eller skänks bort för all del. Om någon nu vill ha det.

Men det mesta ligger kvar i mitten där jag inte har en aning om vad jag skall göra med det. Vet inte om det är snyggt eller fult, om det luktar illa eller pikant eller om det är modernt eller hopplöst 2003.

Där ligger det och väntar på att jag ska ta upp sak för sak. Tanke för tanke. Varje åsikt och varje känsla. Ömsint sätta tillbaka det som är fint och det som fungerar, laga det som är lite trasigt och slänga det som känns passé.

Kanske blir det på så sätt plats över för något nytt. Jag hoppas det. Det vore spännande.
Men detta tar kraft kan jag säga. Och tid.

Det kanske är därför jag inte har så mycket att skriva. För jag vet inte vad jag tycker. Om nåt. Ännu.

Herregud. Det MÅSTE vara gravidhormoner. Jag får skicka en fråga på "familjeliv" och se om någon känner igen sig.

I alla fall. I brist på fler ord kommer här en liten bildkavalkad om vad jag gjort sedan sist.

Träffat Gullegoj

Bakat fula men goda lussekatter och bränt somliga

Gått promenad med älskad vän och älskad Gullegoj

Åkt buss

Käkat lyxfudge

Vabbat

Fått en vän

Skaffat ölmage

Släta bullar

När jag hämtar Spiggen på förskolan så är han alltid nästan på gränsen. På gränsen till för trött, hungrig och till att bryta ihop i allsköns galenskap. Det kan alltid gå lite precis hur som helst det där. Ibland kommer vi hem på 10 min. Ibland står vi kvar efter midnatt och kämpar med stövlar, overallen och 7000 teckningar. Känns det som.

För att undvika den värsta eftermiddagsmisären och för att skapa mysig hemgångskänlsa så har jag börjat ta med en slät bulle och en skvätt mjölk till honom som han kan kalasa på i vagnen.
Nästan varje dag får han detta och det kanske man kan ha åsikter om eftersom det är ju socker och en möjlig förstörd aptit och annat hemskt som man verkligen, JA VERKLIGEN kan uppröras över om man känner för det. Men så gör jag. Ibland glömmer jag och då är risken för dålig stämning stor.

Så igår kväll så slängde jag ihop en egen sats slätisar så att vi skall vara kittade för ett tag. Efter att jag huggt in på dem som kvällsmat så finns kanske inte kvar så många som man kanske hade kunnat tänka sig men ändå. Mången vagnpromenad är räddad.

yum

Tebjudning a la Spiggeriet

Åh vad det är skönt med helg alltså. Peter och jag tar ju alltid en sovmorgon var och idag låg jag till sängs till 11 typ. Tills jag hörde Spiggens röst i trappan "Sover mamma nu hela dan?"

Det är mysigt att bli väckt av Spiggen. Idag kom han med frukost på sängen. Det var med nya pippiservisen han fått i treårspresent och med en filt som tilltugg. Smaskens.
Spiggen hällde och hällde i kopparna, serverade mjölk och socker. Värmde te på "spisen" när han tyckte det var lite svalt, blåste på det och såg till att dryckesupplevelsen blev maxad liksom.

Speciellt när han kikade ner i tekannan och glatt ropade; "DET ÄR BAJS I DEN!!

Gött. Då blir man extra sugen.

För att främlingar är vänner man inte känner.

Idag fick jag det bästa tipset någonsin, om en facebookgrupp som jag tidigare inte känt till.
Den heter Matkassen och där hjälper man barnfamiljer i ekonomisk kris. Bor man i samma stad så kan man köra dit mat, barnkläder eller vad nu de behöver och bor man på annan ort så kan man skicka presentkort, kläd och leksakspaket.

Den här sidan lämnar mig varm och mjuk i hjärtat och med tro på människan. Casen som läggs upp får oftast omedelbar hjälp då människor runt om i Sverige verkligen knäcker sig för att hjälpa till. Det är så underbart att läsa breven från familjerna som fått hjälp och se vilken kraft och energi människor lägger i detta.

Nu vill jag tipsa vidare om detta. Både till er som vill hjälpa och till er som behöver hjälp eller känner någon familj som behöver. Detta är verkligen helt fantastiskt.

Kom igen vänner. Nu visar vi att vi bryr oss.

Spiggen 3 år. Eller: "Vad tusan hände?"

Spiggen fyller 3 år idag. 3 år!!! Vart tar tiden vägen o.s.v?
För första gången var detta något han kunde se fram emot och han har varit sjukt pepp i en vecka typ. Frågat varje dag om det är IDAG han fyller år och om han kommer få en buss och sådär.

Och idag var det. Vi var hemma hos mormor och morfar i Trollis och Spiggisen blev kungligt firad med fika på sängen, paket i för stora mängder naturligtvis samt en tårta som han överhuvudtaget inte smakade på. Han hade lite annat för sig liksom.

Vi gjorde vårt bästa för att dagen skulle bli så lyckad som möjligt men vet av erfarenhet dock att man inte skall knäcka ihjäl sig. Blir det för maxat kan det lika gärna sluta i tårar och förvirring. Tror att det blev lagom idag och efter ett bad med den nya, fräcka motorbåten och en drös varma pizzabröd (Det godaste han vet typ) till kvällsmat meddelade han att han ville gå och lägga sig. Gott så.

Vi är också sjukt trötta. Man blir det av att fira det bästa man vet. Spiggar.

Shaun the Sheep-tårta. Eller Chåmpa sit, som Spiggen säger..

En gnutta gös.

Min man har börjat utveckla en trevlig sida som skulle kunna kallas matlagningsintresse. Tidigare har denna egenskap varit helt outvecklad hos såväl hona som hane i denna relation vilket har inneburit mackmiddag i nio fall av tio. Inte mig emot visserligen men jag har hört någonstans att tekakor inte är menat att ta upp 90 % av kostcirkeln och att en och annan vitamin inte direkt hade skadat mig.
Men men..hittills har detta ignorerats och det har varit frid och fröjd och frukostmat vid dygnets alla timmar. Men nu finns det någon som börjat knorra och tycka att det är "tråkigt". Att det är fel att Spiggen är den enda som äter riktig mat. (Om nu fiskbullar, blodpudding och annat bös han gillar kan räknas som mat). Så numera vankas det faktiskt mat ibland. Än så länge går det ganska långsamt men flera gånger i veckan blir det nu middag med temperatur över 35 grader.

Härom dagen lagade han gös. Självfiskad dessutom. Det är fett avancerat. Jag kan dock erkänna att jag var skeptisk. Åt gös på någon bättre restaurang i Borås för någon evighet sedan och kan inte påstå att jag varit superfrestad sedan dess. Dy är inte min favoritkrydda. Jag mumlade något om insjöfisk i kombination med graviditet men Peter var förberedd för det argumentet och kollat upp att det minsann var okej. Så det var bara att gilla läget.  Man dissar inte en gös. Det är den dyraste fisk man kan få tag på om man lägger med kostnaden för Peters alldeles utomordentligt kompletta fiskeutrustning.
Dessutom skulle han blivit ledsen, Peppe, och det ville jag såklart inte.

Så han lagade och stekte och donade och slängde sedan fram en tallrik med den smarrigaste firre jag smakat. Helt otroligt och jag var i chock. Gösen var perfekt stekt, helt utan ben och föll i sär som om det var Mannerström själv som hånglat upp den. Strösslad med bacon och serverad med en parmesan och charlottenlöksås så var den inte bara fantastisk utan rent av minnesvärd. På ett bra sätt.
Bättre än tekaka, nästan. Heja!

Färgglatt och fint dessutom. Trevnad.