Söndagskväll med bak och sånt

Ah söndagkvällar är typ det bästa.
Det är den officiella pyssel och fixkvällen och jag brukar passa på att baka något, måla naglarna, plocka ögonbrynen, stryka och sådant.

Fräscha fötter hör söndagar till samt

ansiktsmask för glåmigt nylle.

Ikväll har jag bakat mammas asgoda banankaka eftersom vi hade en hel drös med fräkniga bananer hemma. Den är smarro från början men jag har pimpat receptet lite och petat ner lite mer goda grejer i förhoppningen om att bra kan bli bättre.

Så här lyder receptet:
(Jag kommer varna när jag går utanför standardutförandet så att ni slipper bli rädda.)

AnhaltAnnikas mammas banankaka.

1 kaka.
(ja på bilden är det två. Crazy crazy..hur gick DET till)

2 små bananer med fräknar. Ju mer fräknar desto bättre.
(Ja, här har jag redan börjat avvika. I mammas recept står det en banan men jag ville bli av med två eftersom de luktade funky och en känns väl snålt tycker jag. Snålhet är en synd.)

1 ägg

100 gram smält smör.
(Hoppsan. Det glömde visst jag ser jag nu. Haha det var INTE bra. Nu blir mina kakor äckliga och även lite nyttiga)

4 msk grädde

1 tsk bakpulver

½ tsk bikarbonat

2 tsk vaniljsocker.
(Alltså jag kan inte sluta tänka på att jag glömde smöret. Vilken idiot jag är.)

2½ dl mjöl.

Jag hade dessutom i både kanel, kardemumma och hackad mörk choklad. Ibland har jag nötter också men icke idag.

Gör så här: 
Mosa bananerna med sockret till en slät smet.
(Hur kan den bli så blöt och rinnande kan man fråga sig. Jag vet inte det.)

Vispa ägget lätt

Blanda i banansmeten och resten av ingredienserna. Glöm inte smöret.

Tänk på att blanda bikarbonaten och bakpulvret ordentligt i mjölet.
(Själv slarvade jag med det och det är nog därför de är lite spruckna.)

Häll i smeten i smörad och bröad form.
(Låt gärna någon annan göra momentet med smörningen och bröingen för det är tråkigt. Jag fick ju göra det själv då Peter ju har höstblåsor i händerna. Vill ju inte gärna ha en spucken blåsa i smeten. Iofs, det hade väl inte spelat någon roll nu ändå eftersom jag GLÖMT SMÖRET)

Skjuts in i ugnen som ska vara 175 grader varm och låt dem stå där i ca 35 minuter medan du diskar och sorterar kvitton.

Tag ut och belöna dig själv med en stor bit.

ELLER:

Om du liksom jag ändå glömde smörfanskapet.
Släng den åt fåglarna..

(Nej det var väl dramatiskt och lite dramaqueenigt. Jag ska allt smaka på den först. Kan ju hända att den dubbla bananen kommer till min räddning här)

Mums i vanliga fall.

Böcker, soppa och mul och klövsjuka

Idag har jag tvättat exakt, precis hela dagen. Känner mig sjukt redig och det är så trevligt när alla i familjen har obegränsad tillgång till rena kläder. Ovanligt, men trevligt.
Idag har vi också firat ringmärkningen lite mer. Peter har ju varit jättesjuk så igår blev det inte mycket mät, och nu har han fått höstblåsor a.k.a mul och klövsjuka vilket tydligen inte är så roligt som det låter. Men då har vi iaf fått svaret på varför Spiggen inte har ätit på en vecka typ. Vi anar  att det är han som är smittskurken. Men på nätet så såg vi att vuxna ofta drabbas mycket lindrigare än barn men i detta fallet har Peter fått det ca 7 resor värre än Spiggen.(Förmodligen karma) Han kan knappt gå stackarn. MEN han kunde skala ett kg räkor och svänga ihop sin paradrätt vilket är Mannerströms räksoppa och det bjöds på vin och vitlöksbröd, så han bjöd verkligen upp till dans för att fira att det nu är bestämt att det är vi två som skall tära och nära varandra för all framtid. Jag ser fram emot det för trots att Peppe är knäpp så är han förmodligen den minst irriterande person jag känner. Jag gillar i själva verket honom svinmycket. Så det blir ju bra det här.

Bättre än Pizza.
Till och med .

Ikväll ska jag inte lyfta ett finger utan bara läsa. Både magasin och min bok som jag aldrig får ro att lyfta. Men ett löfte till mig själv är att jag från och med nu skall klämma en bok i veckan. Den här hösten så finns det så mycket jag vill läsa så det passar perfekt. Så kan jag recensera dem sedan så ni får lite boktips. Det vore väl snällt av mig?
Nå, först ut är:

Siri Hustvedts "Sommaren utan män"

Ringmärkt för livet

Jippie och Yes för i dag har vi äntligen hämtat ringarna. Min var lite handgjordsgrejad så den tog så eländigt lång tid. Men nu sitter den på sin plats och Peters är också ditmonterad. Väldigt trevligt.
Alla var glada utom mitt Visa kort som snyftade i plånkan hela vägen hem.

Guldsmeden är en väldigt speciell kille.Och pratglad. Jag gillar honom skarpt och Peter också förutom att han envisades med att kalla Peters ring för gosig. Att den skulle sitta gossigt på fingret och sådant. Sådant ger ju krypningar längs ryggraden men strunt i det. Han tyckte säkert att Peppe verkade vara en mysig och härlig kille som gillar sådant där snack.

Men det roligaste gjorde guldsmeden idag när jag var med Spiggen för att hämta ut ringarna eftersom Peppe är sjuk och ynklig. Jag sa då att jag var så otroligt nöjd och att nu skulle Spiggen och jag gå och käka korv för att fira. Då höll han på att knäcka sig och hojtade att han minsann ville bjuda på de korvarna och slant bak till sin jacka och hämtade en hundring ur egen ficka och tryckte i näven på oss.
Jag försökte slingra mig för det här blev ju märkligt men han insisterade på att finansiera korvkalaset och då fick det bli så.


Sjukt nöjda är vi som sagt så Nordstans guld kan jag med värme rekommendera. Den kanske inte ser mycket ut till världen från utsidan men de är sjukt duktiga och håller väldigt bra priser. Jag kan inte garantera korv på köpet men det är very värt det ändå.

På köpet vid införskaffning av förlovningsringar.

Bild: kryddburken.se

Jag hjärta Missoni

Åh, men jag föll också för Lindex Missonisamarbete. Har suktat länge efter Missonimönster. På kläder men kanske ännu mer på inredning. Särskilt deras plädar är svårt dreggelframkallande.

Men nu blev det alltså en klänning. Stod och ryckte lite i barnkläderna också men lämnade det tillslut. Och någon kimono har jag inte behov av. Tyvärr för den var grymt snygg.
Jag är så impad av Lindex kollektioner det senaste året. Det har verkligen varit uppryckning och jag älskar dessutom verkligen allt från Holly & Whyte.

Fredagsstassen

Sans och balans

Vilken fin respons på gårdagens inlägg. Tack, vad ni är snälla.

Spiggen har kryat på sig lite och har varit på bättre humör ikväll. Igår var det ju fullständig, total überkaos så detta känns välkommet. Efter en hel kväll av öronbedövande gallskrik så var jag så mör att jag grät av lättnad när han lade sig utan ett pip på kvällen.
Känslan då när våra nya grannar ovanför började borra 5 minuter senare och Spiggen blev superrädd och började gallskrika kan jag bara beskriva som..ja hat kanske. Brinnande, flammande hat. Jag var helt beredd att med en gråtande Spigg på armen kasta mig upp en våning, ringa, ringa, ringa på som en galning och när sedan den prydliga pagen öppnade skulle jag gapa att "A men då kan ju du ta över nu då.Varsågod kära granne, här är min bebis. Han är sjuk, arg och ledsen, matvägrande men mycket hungrig. Grattis. Då kan du natta honom nu så går jag på bio". Sedan skulle jag klampa ner för trappan och drämma igen dörren. Och eventuellt ångra mig lite sedan.

Men Peppe pratade mjukt och länge med sin mission lugnaAnnikaröst och gick in till Spiggen och fick honom att somna om. Själv satte jag mig i soffan med apatisk blick och åt godis som en maskin. Tuggade tills käkarna värkte och sedan lugnade jag mig lite. Tänkte igenom allt annat som också var lite påfrestande och sedan skrev jag gårdagens inlägg om ambitionen av tagga ner.

Idag har jag varit betydligt coolare. Omständigheterna har visserligen varit bättre men jag har också tvingat mig själv till att göra saker långsammare och att inte försöka styra saker som egentligen ligger utanför min kontroll.
Det har gått bra. Riktigt bra faktiskt. Lugn och fin hela dagen.

Bara en tidsfråga

Bild: google.se

För vad gör man när man har slut på bruna påsar

Jag önskar att jag var en lugn och harmonisk person. Som klarade av vardagen med lugnet i behåll även när det tornar upp sig lite. Samtidigt gillar jag när det är bråttom, bråttom. Utan tempo blir jag slö och lat. Men för att funka ordentligt under stress behövs någon form av balans. Då är jag kungen av snabba ryck och kan känna mig effektiv och att jag har flow.
Men de senaste dagarna har det känts som jag stått på taket på ett X2000tåg. Lite vingligt är det. Vingligt och skakigt.
Då jag har andan i halsen hela tiden, fast jag egentligen inte vet vad jag skyndar till. Slänger i mig maten, sover för lite och pratar alldeles för fort och forcerat. Men jag märker det inte förrän någon påpekar att jag är överspänd. Och ber mig prata långsammare eller rakt ut säger att jag stressar dem. Det är så himla dumt att hålla på så här och det hjälper absolut ingen. Spiggen t.ex. märker det här direkt och sätter sig omedelbart på tvären. Det gör han helt rätt i. Det ger mig också en viktig signal om att det är dags att skärpa sig.
Så nu gäller det aktiv skärpning. Jag tror ju på att man får mer av det man fokuserar på. Att stress föder mer skit att stressa upp sig över t.ex. Så nu skall jag försöka klättra ner från tågtaket och sätta mig i kupén istället och bara åka med utan att försöka styra och kontrollera. Bara veta vart jag ska och sedan lämna över. Tror att jag ska unna mig en första klass biljett. Banne mig.

Så andas in..andas ut.

Snälltåg mot en mer harmonisk vardag.

Bild: google.se

Sjukstuga

Ja det blev ju inget dagis för Spiggen idag. Såklart. Han hade 40 grader hela natten och det är nåt vajsing med munnen också för han tar sig för den och gråter så det skvalar. Jag lurar på om det inte kan vara de sista gaddarna som spökar. Han har iofs inte fått feber tidigare när han producerat tänder men han har ingen snuva eller hosta. I vilket fall så hoppas jag på en bättre natt i natt för samtliga familjemedlemmar. Jag har nämligen minst sagt svårt att hålla ett jämnt humör sådana här dagar och det är ju lite trist. I kväll kom dock min mamma för att passa Spiggisen i morgon. Väldigt snällt och uppskattat. Då blev jag lite gladare.