Men fy då vilken dag.

Den här dagen bara måste ta slut typ nu. Hur kunde det gå så när det är fredag och allt?
Fullständigt åt skogen har det mesta gått idag och jag är mör som en finfilé. Det är som om när det börjar gå dåligt i en ände så är det som ett giftigt virus som smittar även andra delar av den annars hyfsat väl fungerade vardagen. Jag vill inte tråka ut er med detaljer och bara jag får sova och glömma den här dagen så blir allt så bra så. Så mamma, du behöver inte bli orolig.

Men först ska jag rota i skafferiet och se om jag kan hitta något som inte har tagit smak av något annat och sedan hoppas jag på ett True Bloodmaraton. När jag kollar på det så tänker jag två saker.
1: Jag skulle INTE vilja byta liv med Tara i alla fall. Det vore beyond meckigt. I jämförelse är mitt liv en 14 dagars gospelsfestival.
2 Jag behöver en Lafayette i mitt liv. I löööve Lafayette. Fin människa. När han inte har häxor i sig.


Så nu hoppas jag på att fredagen skall ta en bättre vändning. Pyjamasbrallor, tuggummirosa pläd och chåklaaa.

God fredagkväll på er.

Please bli min bff

Jaaaaaa

Åh vad fantastiskt att de fann den lilla flickan i Gislaved välbehållen!!!!!
Jag får hjärtkramp när jag läser att barn försvunnit och kan bara föreställa mig familjens fullständiga  freakpanik. Nu kan jag istället föreställa mig lyckan och lättnaden att inget hänt henne.
Stackars liten som dock fick vara ensam i skogen hela natten, men det kunde ju varit så fruktansvärt mycket värre.

Allt slutar inte alltid illa. Inte ens på Aftonbladet.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15322610.ab

Missad årsdag och Glossybox

Men hallå!
Jag glömde mitt superviktiga inlägg igår om att bloggen fyllde ett år.
Här hade man köpt skumpa och fixat snittar med lax och tänkte ha öppet hus och allt. Kanske smörgåstårta om penningarna räckt. Och så är det försent. En dag försent.
Så nu blir det inget. Känn er blåsta. Ni kan glömma öppet hus och fint vikta servetter. Såreså.

Fick månadens Glossybox idag. Blev sjukt nöjd, De måste sett mig på stan eller något för det var ett himla fokus på volym till håret. Både någon spray och ett fiber (?)
Sedan var det en lipfrosting från Jelly pong pong i färgen irish cream pavlova. (Vilken färg DET nu har) Gott luktade det också. Mmmmmm tyckte Spiggen. Och jag.
Sedan var där en ögonskugga som var fin. Kanske lite väl glittrig för någon som mest moffar pizza i  soffan på fredagkvällen. I pyjamasbyxor. Men vad vet de om det? Tänk om det VAR så att de faktiskt har sett mig på stan och tänkt att hon må ha platt frippa men ett riktigt partydjur ser hon ut att vara. Partydjur med spyfläck på axeln och i foträt sko.

Ikväll verkar det vara lite oroligt på Spiggsovarfronten. Kanske alla nya intryck på förskolan.
Stackars liten. Och stackars oss lite också.

Redo för party

Dagens dagiskille.

Idag har vi varit på dagisintro med Spiggen. Vi skulle få lite info, träffa de andra nya barnen och deras föräldrar, kolla lokaler och sådant. Jag hade innan, som vanligt lovat mig själv att vara laidback och inte prata för mycket. Det gick naturligtvis sådär. ( läs: inte alls) Jag stod för 90% av alla frågor och dum som jag är försökte jag mig också på några skämt som självklart föll platt till marken likt nerskjutna fåglar. Jag lär mig liksom aldrig. Spiggen däremot var tyst och försiktig och tog minimalt med plats. Han fann en traktor med släp och bar med sig denna nyvunna vän vart vi än gick som om det gällde livet. Men han var klart intresserad av den nya situationen även om han inte riktigt vågade ta för sig. Men han provsatt en stol, kollade lite på en sopkvast och betraktade de andra barnen under lugg. Men pedagogen vi pratade verkade helt klart fatta barn och jag fick jättebra förtroende för henne. Mycket bra. Nu ska det bli intressant att se vem som kommer klara inskolningen bäst. Jakob eller jag.

Matlagning. Fest eller pest?

Jag och Peter lagar mat så sjukt sällan. Att det överhuvudtaget någonsin blir något annat än mackor och hämtmat till middag är dock Peters förtjänst. Han lagar något oftare än jag och framför allt så är det han som är missnöjd över situationen. Han tycker mycket konstiga saker Peter, och bland annat att mackor inte är mat. Och att man kan bli "trött på" att bara äta smörgås. Hallå? Tjock möjligtvis men aldrig trött på det.

Men detta året måste vi spara till bröllopet och husprylar och då kan vi inte ha ett matkonto i klass med Greklands statsskuld. Dessutom så måste vi någon gång växa upp på den punkten för att Spiggen skall slippa tala ut hos psykologen om 30 år om att han aldrig fick någon riktig mat hemma.

Så idag fick jag feeling och lagade kyckling och grejer. Grejerna var en fräst röra på lite grönsaker och sådant. Bland annat aubergine. Kändes sjukt exotiskt.
Men det tar ju halva kvällen ju. Och sedan måste man diska. Hur orkar man hålla på med det där dag ut och dag in?
Jag fattart inte.

Not my brotha
Bild: google.se

Barnfritt och tårtkalas

Vi har barnfritt ikväll. Spiggen sover över hos farmor och farfar så vi har passat på att i frid gå på stan och kolla på ringar och äta tapas. Very nice. Men sedan fick vi nog och åkte hem för att göra det vi alltid gör. Slänga oss som två dunderklumpar i soffan, käka godis och kolla True Blood. Men det känns ovant att kunna väsnas som man vill. Köra elvisp på kvällen och kanske dammsuga. Jag säger inte att vi gör det, varför skulle vi dammsuga när vi har barnfri kväll, men rent hypotetiskt skulle vi kunna och det känns fint.

Men i morgon får han gärna komma hem, Spiggen. Så min trumhinna inte hinner läka ihop ordentligt. Det skulle kännas ovant.

Och vad många som grattat till förlovningen. Så mycket fint folk det finns. Tack snälla ni.
På jobbet inhandlades det tårta lite snabbt för att fira. Så det blev en fin start på min brudklänningsbantning.

Men jag åt bara tre bitar istället för fem. Det är ju bra. Och bantaktigt.

Normal människa i förvandling.

Peter och jag har pratat om att detta blir nog ett hektiskt år. Huset som skall byggas och planeras, lägenheten skall säljas, Jakob skall in på dagis, med allt vad det innebär och dessutom så tror jag att min jobbhöst kommer att bjuda på en del att göra. Men det känns hanterbart. Definitivt.
Men i går förstår ni, så var Peppe, Spiggen och jag på en liten utflykt längs Vättern. Målet (mitt alltså) var att åka till Vadstena och äta kakor men på vägen dit var lite andra trevligheter planerade tydligen. Ett stopp vid Ellen Keys hus och strand, en fantastisk lunch på Gyllenhammars Värdshus och ett frieri tydligen. Japp Peter gick ner på knä (sitt onda knä..pluspoäng för det) och friade.
Platsen hade han sett ut för en sisädär 4 år sedan och var den vackraste lilla gläntan precis vid Vättern. Men Peter är en genomtänkt herre och ogillar förhastade beslut och därför tog det några år från det att han sett platsen tills tiden kändes rätt.
10 år har vi varit tillsammans. En jämn och bra siffra.

Iaf. Det blir lite mycket nu även om Peter är förvånad över hur mycket jag redan verkar ha koll på.
Inte så mycket alls. Bara val av kyrka, lokal, tärna, gästlista, önskad frilla,ringar, klänning, blommor, bordsdekorationer, toastmaster, transport för oss och gäster. Typ i alla fall. Jag har en åsikt åtminstone. För Peter så är dessa tankar helt otänkta. Nya liksom. Jag förstår mig inte på människan. Men skit i det. Det är försent att tänka på nu.

För nu tänker jag i alla fall upphöra att vara en förståndig människa med ett hyfsat intresse för min omgivning och medmänniskor. Härmed skall alla mina tankar ägnas åt för och nackdelar med ätbara blommor samt olika typer av caketopperdesign. Detta är också de enda samtalsämnen jag kommer tillåta. Naturligtvis.
Vissa kanske vill börja läsa någon annan blogg nu under något år framöver. Fullt förståeligt. Hör av er om ni vill ha tips. 

Bild snodd från google