fredag 9 november 2012

Skratt och mat i massor

Alltså vilken kväll. På många sätt så fruktansvärt konstig med så många oväntade vändningar att jag knappt hann med men samtidigt så har jag nog inte skrattat så mycket sedan gymnasiet.
Helt sinnesjukt.
Vi har en glad chaufför som kör oss vart vi ska. Han har ett strålande humör och är mycket bra på att multitaska vid bilkörning. Till exempel kan han köra utan så mycket som ett lillfinger på ratten och samtidigt som han byter fil kan han ändå ha ögonkontakt med oss i baksätet. Han heter Mutti och var enligt vår värd för kvällen direktimporterad från Kurdistan då han var herrens bästa barn. Alltså. jag veeet inte om det var så han menade...meeen det var så han sa det och jag vill inte felcitera.
Mutti är ingen haj på engelska men kompenserar det med att vara en entusiastisk DJ och konversatör. Jag är övertygad om att på sitt eget språk är Mutti förmodligen universums roligaste människa och vid middagen ikväll så skrattade han så han grät när vi lärde honom matnyttiga saker som vad en pelikanhaka är och hur man köper och säljer prylar på blocket. Mycket användbart.
Han var lite osäker på vad vi skulle äta ikväll. När vi frågade blev svaret lite luddigt.Typ antingen Hummus, lamm eller chihuahua. Spela roll kände vi. Mat som mat.

Kvällen till ära hade vi chefen för hosting department på turistministeriet i Israel som värd för middagen. En man som man skulle kunna prata länge med/om. Förutom denna tidskrävande tjänst han har så berättade han att han även hade andra strängar på sin lyra. Han var till exempel professionell kock och dansare, målade som Rembrandt och Dali och pratade en hel massa språk däribland flytande kinesiska och koreanska. Väldigt imponerande indeed. Då han rest runt en del i världen. (i tre år för att vara exakt) så hade han stor erfarenhet av ditten och datten. Allt från kvaliteten på kycklingvingar till kvävningsolyckor varför han tyckte att det var bäst att vi åt, tuggade maten ordentligt och lät godsakerna tysta munnen. Man vill ju inte ha en entrecote på tvären. Eller något annat. Nej. Detta löd vi dock inte vilket accepterades om vi själva tog ansvar för vår hälsa och säkerhet.

Han var också mycket generös med komplimangerna. Till exempel så berättade han att han tyckte att jag såg mycket rolig ut och påminde till utseendet väldigt mycket om den ansvarslösa barnflickan som råkade tappa ut honom genom fönstret från tredje våningen när han var 9 månader. Tja...vad svarar man på sådant?

På den vägen fortsatte det medan tallrik efter tallrik av den mest fantastiska mat bars in. Jag var i mathimlen hela kvällen. Brödet, köttet, salladerna, desserterna. Oh. Oh. My.
Maten är helt enkelt så bra att ögonen vänder sig.
Och det andra. Ja alltså.... vi hade helt otroligt roligt. Det är det enda som betyder något.

Min kamera hängde inte riktigt med sedan Emma förbjudit blixtbilder så jag har helt enkelt fått låna ihop ett par bilder Fru Sederblad så att jag åtminstone kan visa efterrätterna.





6 kommentarer:

  1. Motti. Motti heter han. Men spelar roll ;-).

    SvaraRadera
  2. Låter som om ni dykt rakt in i Tel Aviv med god mat och Israeliska historier :))
    Vad hette restaurangen ni var på?

    Hälsningar från en som älskar Israel och är lite avis att ni är där och jag i tråkiga Malmö.

    SvaraRadera
  3. Oj! hahaha! Låter som en helflummig men kul kväll. Fan vad surreal grej det här är... att ni hamnat i Israel och allt! Hahaha! Kraaam

    SvaraRadera
  4. Skönt att ni kommit fram ordentligt. Det låter som ni har galet roligt! Kramar Anna

    SvaraRadera
  5. Alltså Annika - jag är så glad att du är med på den resan. Dina beskrivningar är otroliga och jag sitter här och skrattar högt så att katten undrar vad jag pysslar med.
    Love it!
    Kraaaaaaaam Jannike

    SvaraRadera
  6. Hittade hit genom Emma (Att vara någons fru) och jisses vad du är rolig. Fantastiskt bra skrivet måste jag få säga. Hit kommer jag gärna tillbaka. :)

    Ha det nu så himlans gott!
    Kram Linda

    SvaraRadera