Lambada och andra moves

Idag var jag på mitt första gruppträningspass på två år. Ja alltså ett pass med fart. Några Yogapass har jag ju masat mig till sporadiskt. Men innan jag blev gravid så hade jag så himla mycket problem med ischias och efter, ja, då har jag bara varit lat. Tjock och lat. Så nu var det spännande värre faktiskt.
Men jag lurade lite på hur kidsen klär sig nu för tiden när de tränar. Nå, jag stack inte ut direkt. svarta tights och cerise tshirt eller linne verkade nästan vara standarduniform,haha. Och mina nya skor var ursnabba.

Jag har velat prova Zumba sedan jag såg någon reklam på Tv-shop för någon träningsvideo, ett bra tag innan det slog igenom på gymmen. Och det är GRYMT kul.

Jag trodde jag skulle vara skitdålig men det var inte så farligt. A men, jag var kanske inte Shakira direkt men jag tyckte det gick riktigt bra att skaka loss, i alla fall så länge man undvek att kolla de faktiska skak-konsekvenserna i spegeln. Det känns som jag kan slappna av och släppa loss på ett helt annat sätt nu för tiden. Jag undrar om det är foglossningen som luckrat upp lite här och var och tillåter vidare rörelser än förut. Eller är det bara för att man på något sätt har varit med om den ultimata självutlämnade upplevelsen i och med förlossningen och att det inte kan bli värre liksom. Så varför bry sig om det är lite fult? Fast det komiska är ju att det i regel blir lite mindre fult när man slappnar av och inte är så självmedveten.

Det gav mersmak i alla fall.
Det bor en liten latina i oss alla.

Den här fina gula Zumbaoutfiten skall jag köra på nästa gång.
För känslans skull.

Bild lånad från: lorissalovebomb.se