Låt helgen börja

Jag har varit så otroligt trött hela dagen att jag likt the white stripes inte vetat vad jag skall göra med mig själv. Spiggen är inne i någon slags fas som jag hoppas något gott skall komma ur. Den yttrar sig genom en förkärlek till mycket höga (och ljusa) skrik samt genom enorma raseriutbrott när han inte får sin vilja igenom. Typ att han inte kan ha sin hand i mitt mjölkglas, samtidigt som jag dricker.Eller att han inte får slå mig det hårdaste han kan i ansiktet med en fjärrkontroll. Sådana saker. Han lever ett hårt liv, Spiggen.

Så när Peter äntligen kom hem så var jag tvungen att åka in till stan en stund för att finna mig själv igen. (Vem har tid med ett halvår i Indien för sånt). På en timme fann jag både mig själv, ett par snygga stövlar som nog snart kommer att finnas i en garderob nära mig, samt 4-gott på

Östra Hamngatan som ju är Göteborgs snarreställe nr 1. Där gick jag loco en stund och lyssnade på familjer med lite större barn som var där för att bunkra inför fredagsmyset. Blev varse om att Spiggens jobbiga period nog inte direkt kommer att gå över utan snarare bytas ut mot något ännu mer delikat ju mer verbal och mobil han blir. Upplyft av dessa glada tankar fyllde jag på påsarna till bristninggränsen och åkte hem.

Helgen kommer gå i släktens tecken då vi ska socialisera med båda sidor av familjen. Vi ska fira Spiggens ett årsdag lite till och jag och min syrra skall ge oss på ett tårtbak av det mer avancerade slaget.

Så nu har jag köpt sugarpaste och ätbar målarfärg och lite allt möjligt. Skall bli sjukt roligt.

För att ladda gick jag in på den här sinnessjukt, fantastiska tårtbloggen, fick prestationsångest och dåligt självförtroende men vilken inspiration!!!

A, men något sånt här hade jag kanske tänkt att vi skulle göra.

Vi har inte så mycket tid nämligen så vi fick välja något enkelt.

Bild lånad från http://www.toxel.com