Busschaufför= glatt humör?

Kanske är det annorlunda i andra städer men i Göteborg tillhör, tycker åtminstone jag, busschaufförerna ofta ett sorgligt släkte. De älskar att utöva makt. Nu är väl deras makt inte så stor men kanske är det just därför som det uppenbarligen känns oerhört gött att få köra iväg just när någon stackare löpt gatlopp och tillslut med knallrött nylle och andhämtning som ovärdigt skvallrar om usel kondition, kommit fram till bussen och med knappen försöker öppna bussdörren utifrån. Chauffören kan då helt provocerande ha låtit bussen stå kvar extra länge på hållplatsen för att ingjuta hopp om att denna gången kanske man ska hinna och att det därför kan vara värt att springa så fort att stora kroppspulsådern är hotad. Den stackare som jag beskriver är, som ni säkert misstänker,inte sällan jag. Men jag ser det hela tiden även drabba andra. Svin tänker jag då och knyter näven i fickan.

Till deras försvar skall sägas att det var helt annorlunda när jag var gravid. Under mina springmarscher har jag ögonkontakt med busschauffören eftersom vi kommer från var sitt håll men sedan skall åt samma liksom. När jag var gravid sprang jag i en hastighet av ungefär 1km/år och rörelsen gick typ mer från sida till sida än explosivt framåt. Men då kunde bussen stå en halvtimme om det skulle behövas så att jag kunde lunkspringa i godan ro. Och ändå bjöds det bara vinkningar och leenden när jag tillslut kommit fram. Det var tider det.

MEN..igår hände något fantastiskt. Det var det vanliga scenariot med fulspring och tung andhämtning och en buss som åker i ögonblicket jag kommer fram, trots att den väntat och stått och brummat på busshållsplatsen i evigheter. Inget ovanligt på det sättet. Men när jag då stannar, slår ut med armarna, sådär som man gör, och skall sätta mig för att vänta på nästa, händer det otroliga. Bussen kör kanske 5 m. för att sedan stanna och öppna dörrarna igen....När jag (tacksamt)går på ropar han. "Haha jag skojade bara.Det skall löna sig att kämpa här i livet"

Och så skrattade hela bussen och allt blev trevligt, käckt och glatt.

Så kan det också gå till.

Epilog:

Karma fann förhoppningsvis busschauffören och när han kom hem så hade hans fru lagat hans favoriträtt, kanske någon trevlig gryta. Och så fick han en öl till. Fast det bara var onsdag. Det var han värd tycker jag.

Spiggen bryr sig inte nämnvärt om busschaufförer och deras beteenden.

Det han bryr sig om är en god munhygien.