Försäkringskassans lite svårare case

Jag tror på spöken och sådant, javisst. Skulle aldrig våga sova själv i ett gammalt slott med riddarrustningar som skramlar olycksbådande vid tolvslaget.

Däremot så tror jag nästan aldrig på själva spökhistorieberättarna. De som träffat spöken i form av gummor på stigar, gamla släktingar vid kylskåpet och sjungande barnkörer i källaren. Tror helt enkelt att folk snackar en massa skit, att de ser saker och sedan lite för lätt tar till en onaturlig förklaring. Tror på naturliga förklaringar. Gillar naturliga förklaringar eftersom detta ämnet skrämmer upp mig lite. Men, men.

Vi bor i ett roligt hus där ljud inte verkar färdas i de naturliga riktingarna. Det låter t.ex. alltid som att det springer barn på vinden. Vi bor högst upp nämligen. Även mitt i natten hör vi detta ibland. Men de enda barn i huset är Spiggen och en pojke i tvåårsåldern på en våning längre ner. Och så knackar det i väggarna också. På de sidorna som går mot huset bredvid. Ett annat lägenhetshus. Och jag tänker att det borde vara ganska tjocka väggar där. Detta har dock aldrig skrämt mig det minsta för att jag tror verkligen att ljuden kommer från huset bredvid och att det är vi som hör fel. Att det låter som det kommer ovanifrån o.s.v. Men jag känner att hade någon av de där tanterna (för det är nästan alltid tanter) som vid massa olika tillfällen har berättat om sina spökhus och om vinflaskor som plötsligt tar slut, bott här så hade detta kanske också blivit stämplat som ett spökhus. Den tanken är spännande.

Men en tanke som är ännu roligare är om det verkligen skulle vara spöken. De knackar och knackar och springer sig alldeles törstiga på vinden. De ligger i helt enkelt. Med noll respons. Mer typ:

"Hör du vad det springer på vinden nu igen Peter?"

"Ja det är ett fasligt rännande på de där barnen i huset bredvid. Gud vad de får vara uppe sent. Oansvarigt. Godnatt"

"Godnatt"

Då måste man som spöke bli lite less menar jag. Som när man själv gjort något bra på jobbet som ingen lägger märke till. Då tar man i lite till och det är vanskligt. Inte bra i längden och kan leda till utmattningssyndrom.

Så snart har vi utbrända, sjukskrivna spöken här i huset. Stackarna. Kanske kan de börja med Thai chi eller något för att varva ner.

Jag som är mammaledig och har tid, får väl hjälpa dem med alla blanketter

och sånt,kan jag tänka.

Bild lånad från:http://emis.myshowroom.se/?p=8127