lördag 27 juli 2013

Sjukt jobbig lördag

Men ahh sicken lugn och skön dag det blev. Precis som jag hoppades. Fast tvärtom lite.

Först var jag världens sämsta mamma som peppade upp Spiggen något enormt för att gå och se Alfons på bio, eftersom vädret inte var på topp. Vi drog dit med buss och sjukt taggade beställde vi biljetterna. Det var bara det att den slarviga morsan kollat fel och det var på Bergakungen filmen gick vid den tiden och dit hann vi inte ta oss. Vi fick åka hem igen. Jag hade sjuuuukt dåligt samvete, trots att Spiggen fick ballong på biopalatset och var hyfsat nöjd med det.

Dock var det micket, micket bra att vi åkte hem då morgonens regnande hade ställt till med en ordentlig översvämning i källaren och vårt förråd stod i ett par dm vatten. Med ett proppfullt förråd fullt av kartonger med böcker, kläder och annat panikerade jag en smula eftersom jag var ensam hemma och hade Spiggen klängandes runt benen gråtandes då han tyckte det var lite läskigt.

Min mamma och syster fick ringas hit på stört och Peter fick helt enkelt packa ihop och komma hem en dag tidigare, så tillsammans har vi ordnat upp det hela även om det var en hel del som blev förstört. Men en hel del skräp också som vi har flyttat runt från lägenhet till lägenhet under några år fick också föras till sista vilan. Bye bye Peters gamla studentmössa och sånt där tjafs.

Spiggen blev överlycklig över Mormor och Ulles spontana besök och gjorde resan värd besväret för dem genom att bjuda generöst på sina bästa skämt och goaste pussar. Så han bidrog också till den gemensamma insatsen. En stämningshöjare är vad han är.

Men att vara entertainer kräver mycket energi, även av en luttrad artist.



3 kommentarer:

  1. Nämen fyy va jobbigt =/ hopas det inte blir för stora skador..
    Stor kram Åsa

    SvaraRadera
  2. Läste detta igår och led med er. Idag var det vår tur att upptäcka vatten i källaren. De flesta kartongerna klarade sig turligt nog men en av lådorna med fuktig botten stod det "Minnen" på och jag fick smått panik när jag inte kunde minnas vad det kunde finnas för minnen i lådan. När jag öppnade den fick jag syn på det slampiga linne som jag hade på mig när jag träffade Jimmie för första gången. Haha. Fuktigt eller ej, det måste sparas. (Eller måste det det?)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men Gud ja, spara det. Slampiga linnen kan bli värda en förmögenhet i framtiden. :-). Seriöst det skulle jag aldrig slänga utan visa för barnbarnen. Kram Annika

      Radera