Dessa livets prövningar

Spiggen vaknade vid halv 23 tiden i går kväll och drabbades sedan mycket olämpligt av insomnia.
Och om han inte kunde sova..ja då var det fett kört för den ömma modern också.
Spiggen ville att vi båda skulle ligga i storsängen i hans rum och så långt allt lugnt. Men han vred sig, snurrade, satte sig, vände sig, snickelidingsnackade om hissar, bussar och mammor och kände igenom den trötta moderns alla delar i ansiktet om de satt fast ordentligt. Det gjorde de. Även ögonlocken hade god hållfasthet vilket ändå var glädjande, även om jag just där och då hade lätt att hålla mig för skratt.
Trots vädjanden till Spiggens förnuft så blev det ingen sömn. No sir. Fast vid halv femsnåret flyttade hela det glada sällskapet in till Peppe som fick överta sövandet. Det tog cirka 30 sekunder och sedan sov Spiggen som en mönsterbebis och jag gick och lade mig i hans rum för att få någon timme efterlängtad blund.
För Peter var det såklart kört dock eftersom Spiggen toppade föreställningen genom att snarka så huset skakade.
Vid sjutiden när klockan ringde hade jag förvandlats till en grottbjörn och det enda en sådan vill göra är att äta och starta slagsmål. Och den lusten har jag fått kväva hela dagen med hyfsad framgång.

Trött Grottbjörnsmamma med ytterst skyldig björnbebis