Mera trams åt folket

Idag har jag lekt vuxen och varit på bostadsrättsföreningsstämma med andra vuxna som skall vara snorseriösa och följa dagordningar och komma överens om sopkärl och renoveringar.
I den typ av kvasiformella tillställningar kan jag omöjligt hålla mig seriös. Det går inte. Innan så biter jag mig i läppen och tänker att jag under alla omständigheter skall hålla käften, alternativt hålla mig till tonen som råder och svara JAA utan att fnissa när ordförande gravallvarligt frågar om stämman är överens.
Men redan efter ett par minuter så går det naturligtvis utför och jag sköjar och börjar snacka kuriosa. Och alla regler man skall hålla sig till om vem som får göra vad och extrastämmor och sådant där tycker jag alltid är onödigt och att vi kanske kan skippa. Fast DET går ju inte. Det förstår ju även jag rent förnuftsmässigt fast jag personligen inte är så regelstyrd direkt.

Det är som att jag tror att det är min livsuppgift att lätta upp stämningen och det är i mångt och mycket en irriterande egenskap. Inte minst retar jag mig själv på tramset. Men jag kan också störa mig på när saker och personer blir så skitviktiga.

Missförstå mig inte. Jag är allergisk mot att skoja bort saker som är allvarliga eller högtidliga på riktigt. Det är inte ok och inte alls det jag menar, utan mer när saker SKA vara på ett speciellt sätt. Bara för att. Det är som att vi alla tar på oss en osynlig dammig domarperuk (Som ju inte fyller någon vettig funktion annat just än att man ska se viktig ut)och tror att om vi inte har dem på oss så kan inget vettigt bli gjort eller sagt.

Men men. Man gör som man vill. Men liite fånigt är det väl?

Spiggen uppskattar alltid trams han.
That´s my kid.
(Den uppmärksamma och ouppmärksamma också antagligen noterar tvätthögen i bakgrunden och tycker säkert att det ser tetigt ut. Men man får passa på att föreviga när man får en flygande Spigg i famnen.