tisdag 25 september 2012

För vad gör man när man har slut på bruna påsar

Jag önskar att jag var en lugn och harmonisk person. Som klarade av vardagen med lugnet i behåll även när det tornar upp sig lite. Samtidigt gillar jag när det är bråttom, bråttom. Utan tempo blir jag slö och lat. Men för att funka ordentligt under stress behövs någon form av balans. Då är jag kungen av snabba ryck och kan känna mig effektiv och att jag har flow.
Men de senaste dagarna har det känts som jag stått på taket på ett X2000tåg. Lite vingligt är det. Vingligt och skakigt.
Då jag har andan i halsen hela tiden, fast jag egentligen inte vet vad jag skyndar till. Slänger i mig maten, sover för lite och pratar alldeles för fort och forcerat. Men jag märker det inte förrän någon påpekar att jag är överspänd. Och ber mig prata långsammare eller rakt ut säger att jag stressar dem. Det är så himla dumt att hålla på så här och det hjälper absolut ingen. Spiggen t.ex. märker det här direkt och sätter sig omedelbart på tvären. Det gör han helt rätt i. Det ger mig också en viktig signal om att det är dags att skärpa sig.
Så nu gäller det aktiv skärpning. Jag tror ju på att man får mer av det man fokuserar på. Att stress föder mer skit att stressa upp sig över t.ex. Så nu skall jag försöka klättra ner från tågtaket och sätta mig i kupén istället och bara åka med utan att försöka styra och kontrollera. Bara veta vart jag ska och sedan lämna över. Tror att jag ska unna mig en första klass biljett. Banne mig.

Så andas in..andas ut.

Snälltåg mot en mer harmonisk vardag.
Bild: google.se

8 kommentarer:

  1. Ta hand om dig! Det finns gränser för allt. Skönt att du hittar din :)

    SvaraRadera
  2. Det gör du rätt i. Riskabelt där uppe på taket. Var rädd om dig. Kram

    SvaraRadera
  3. Så du lämnade mer plats åt mig på taket...
    Jag vet precis vad du menar och hur du känner, har det så nu. Problemet är att jag gillar att färdas i den här farten men det är inte värst barnvänligt.

    Hoppas du trivs i första klass. :)
    Kram

    SvaraRadera
  4. Barnen är helt klart kloka och ska lyssnas på. Är man själv stressad och forcerad blir de likadana. Trevlig resa!

    SvaraRadera
  5. Det gör du rätt i, kram j

    SvaraRadera
  6. Jag känner igen mig, i allt du skriver. Just det där att prata snabbt, speciellt det äta snabbt och prata snabbt.

    SvaraRadera
  7. Nedrans vad bra skrivet! Känslan känns igen!

    SvaraRadera