måndag 19 mars 2012

Anhalt Annika went Tabita. Ett försvarstal.

Jag är ju en rätt så vanlig 30åring. Borglig småbarnsmamma med bostadsrätt och Volvo. Jag har kavaj och diskreta smycken på jobbet, när jag inte tokar till det med några större örhängen av Efva Attlingtyp. Jag uppskattar parmiddagar och ligger oftast i säng före klockan 23. Sådan är jag och sådana är de flesta jag umgås med. Därför blir nya bekantskaper ibland lite förvånade när min postgravidmagetunika åker upp lite och avslöjar något otippat. Ett Tramp stamp i ländryggen! Japp. Ett kinesiskt tecken i svanken. Tecknet för kvinna naturligtvis. Så originellt. Och classy inte minst.
Jag gjorde det när jag var 18. Trot eller ej men 1999 var det det fräckaste fräcka. Ja i Trollhättan alltså. Jag färgade håret svart, klippte superkort lugg, solade så mycket solarium jag bara vågade och införskaffade en väska i säckväv med ett tufft hampablad på. Jag rökte Camel eftersom jag tyckte att det var de coolaste ciggisarna (efter Lucky Strike förstås, men de var lite svåra att få tag på) och hängde på Svea som var det mest alternativa utestället Trollis kunde erbjuda. Där var ölen billig dessutom.
Så en svanktatuering kändes sååå rätt. Det var the next logical step liksom.

Så kan det gå. Nu 13 år senare känns det inte riktigt lika fräscht. Men jag vet ändå inte om jag ska ta bort den. Jag lurar på det men kan inte bestämma mig. För samtidigt som den är både ful och hopplöst White trash så påminner den om en av de roligaste tiderna i mitt liv. Om ett annat jag som inte var riktigt så tillrättalagd som dagens variant.

Hur skulle ni gjort. Sparat eller tagit bort?
Har ni rent av själva några liknande ungdomsklantigheter inristade?

Klassisk och smakfull
Jag vill också passa på att tipsa om en rolig blogg. Den passar liksom in i ämnet på något sätt:
http://whitetrashoftheday.blogspot.se/

14 kommentarer:

  1. It's a keeper! Vad gör väl den där om 100 år? :) Jag har också en...hemmgjord dessutom... tiny tiny men den får absolut stanna trots att den bara ser ut som en svart fläck!

    Imorgon kommer jag vara ouppklädd. Jeans och hela tjotabängen.. jag har kursdag så då åker min kavaj av. Så du inte blir rädd. Imorgon får du möta trashtessan! Haha! Och så är jag superkort också... bara så du vet! Kraaam

    SvaraRadera
  2. Är du kort???
    Ja då går det inte. Umgås inte med korta. ;-)

    SvaraRadera
  3. Ja du... Du får stå ditt kast tycker jag! ;-) Jag är som dig, rätt så classy men utan tattoo... Om man inte räknar mitt rutmönster på ena armen orsakat av en brännhet pommesfriteskorg på McD en gång i tiden då jag jobbade där. Din är snyggare. It´s a keeper.

    SvaraRadera
  4. Behåll! Det gör ont att ta bort. Och inte säkert att det blir bra heller. Tatueringar är väl ändå något slags minnestecken??? Behåll, absolut!
    Kramar

    SvaraRadera
  5. Jag tatuerade Bamses barn på höften, av någon outgrundlig anledning, när jag var 22. Den får lätt sitta kvar, trots hög pinsamhetsfaktor.

    Lena - gott för själen.

    SvaraRadera
  6. hihi, jag fick inte råd med någon tatuering. Kanske börjar bli dags att vara tacksam för det.
    Men behåll den för sjutton. Kul som ett minne!
    /Paulina

    SvaraRadera
  7. Tack för att du påminde mig om WT-bloggen!! Jag tycker att du ska behålla tatueringen så att Spiggen kan inspireras! ;)

    SvaraRadera
  8. Nej, ingen sån gammal "synd" här inte. Men jag skulle nog ha behållit den om jag var du.
    Kram

    SvaraRadera
  9. Klart du ska behålla. Ärligt talat känner jag väl ungefär samma för min "fräcka" stjärna jag gjorde samma dag. Men va fasiken, lite så är det väl, det är fint att påminnas om att man var ung och störd en gång. /Helena

    SvaraRadera
  10. Men Annika då! Klart att du ska behålla den! Den är en del av dig och tänk vad den tatueringen betydde för dig när du gjorde den! Jag har tyvärr bara en tatuering och det är en tusensköna/prästkrage på utsidan av höger vrist. Jag vill ha fler och kommer förhoppningsvis också bestämma mig för hur jag vill ha det jag vill ha. :)
    Dessutom så har jag en barbell i navel gjorde på en piercingstudio på Järntorget i Götet. Hur kul som helst!

    Nej allt är en del av mig och påminner mig om den jag är. Precis som mina ärr påminner mig om mina erfarenheter och hur jag har gått vidare.

    Kram fina och galet lååååånga Annika.

    SvaraRadera
  11. jag har en orm (en orm I tell you!!) på en armen och en elefant över ena fotknölen. Behåller dem. Men, om jag skulle bestämma idag så kanske jag inte skulle tatuera in en orm..

    SvaraRadera
  12. Jag har massor inristat och håller på än;) Ungdomssynderna finns kvar men i modifierad eller övertatuerad form:) Behåll för sjutton och minns gamla goda tider!

    SvaraRadera
  13. Jag förstår dig helt! Fast jag är inte lika modig som du och erkänner att jag inte vill ha den längre då min man i alla lägen är emot tatueringar...såjag vill bli av med den i smyg utan att någon någonsin kommenterar det. Det lär ju inte hända! Så jag går här med mitt kinesiska tecken för drake på höger arm, så där härligt blek-blå-svart. Blä!

    SvaraRadera
  14. Hahahaha jag har en exakt likadan fast i nacken som jag gjorde lite impulsivt sådär när jag var 18. Keep it, det är en del av dig ;)

    SvaraRadera