måndag 17 september 2012

Dagishämtning och nyttiga pankisar.

Idag när jag hämtade Spiggeriet på dagis så kändes det såå bra. Han går fulltid nu, vilket är 8-16 och då är han ett av de sista barnen som hämtas.(= inte bara dåliga utan rent fasansfulla föräldrar) Hur alla andra trollar med tiden har jag ingen aning om men med Spiggen verkade det åtminstone inte direkt vara någon fara. Han sprang runt, runt, skrattade och tjoade och varvade med att kasta sig i famnen på ömsom mig ömsom fröknarna.
Sedan stoppade vi ner Alfons i en påse och gick hem och Jakob bar påsen mycket ansvarsfullt. Ja, som den sista droppen vatten som man säger på Ranelidska.

Man kan tycka att det är nära till dagis. Min syster och jag kom överens om att det låg på gränsen mellan himla nära och bara nära. Men om Spiggen får bestämma så tar vi vägen förbi det stora bygget och då tar promenaden sju år och åtta månader. Lite drygt.
Jag tröttnar ganska lätt på grävmaskiner, män i hjälm, cementblandare och stora larvfötter men Spiggen kan inte se sig mätt. Det är tydligen så ofattbart, fantastiskt spännande att tiden står still.
Och det sista kan jag i alla fall hålla med om.






Sedan gick vi hem och stekte pannkakor som vi dipp dipp dippade i sylt.
För att göra pankisarna låtsasnyttiga så gjorde vi dem på dubbla ägg, dinkelmjöl och nermald morot i smeten. Smakar ingen skillnad och så blir man ju brun av betakarotenet. Det vet ju alla. Det kan både Spiggen och jag behöva.

Vägen till en perfekt solbränna.

6 kommentarer:

  1. Aaaahhahaa!! Guuud vad söt han är! Och vilket underbart inlägg! :) Kram

    SvaraRadera
  2. Alltså han är ju så söt så man smäller av! Gulle!

    Kram

    SvaraRadera
  3. Vänta bara tills löven fallit! Då tar det ännu längre tid. Man kan kasta löv, samla löv, hitta det finaste, leta efter det näst finaste...eller kanske det var finast, sparka på dem, frasa i dem med fötterna, ramla och missa att det var asfalt under.
    Löv är för jäkla tidskrävande när man vill hem med en 2-åring. Särskilt om man är pinknödig. Då brukar jag klämma henne under armen som en baguette och säga så folk jag möter fattar att jag inte kidnappat lilla guldlock "Så ja lilla vän, nu är vi snart hemma så MAMMA kan byta blöja!"
    Tror att det funkar...

    SvaraRadera
  4. Svar: Åhhh du skulle varit med!

    Brukar också köra baugettetricket ovan. funkar fint. Annars mutar jag. det funkar också. och du, 16 är inte sent. De andra fuskar det är jag säker på.
    Kram

    SvaraRadera
  5. Haha jag troddejag var den enda som bar min unge som en baguette.
    Det är superbra

    SvaraRadera
  6. Såklart är det en av världens bästa platser, ett sånt bygge. Att du inte fattar det är ju närapå lite märkligt... ;)

    Min erfarenhet är att de barn som är kvar på slutet faktiskt har det rätt bra. De får ju nästan full uppmärksamhet i en väldigt lugn miljö :)

    Kramar

    SvaraRadera