Inte logiskt alls.

En sak är för mig helt obegriplig.

Min Spigg verkar höra lite kass. Så pass att vi tror att det inte bara handlar om att han ignorerar oss (Det gör han visserligen också men vi tror oss fatta skillnaden) utan att han faktiskt inte hör så bra. Detta skall utredas naturligtvis och det ska göras tester och kollas på trumhinnor och sådant. Det känns jobbigt att han har det så och jag hoppas att det går att lösa på ett lätt sätt.

Men.

Då undrar jag.

Hur, alltså  HUUUR är det då möjligt att hans hörsel nattetid är mer utvecklad än en fladdermus?

Jag måste gå upp på toa på natten. Jag är i vecka 39, give me a break. Men jag smyger, tyst som en ninja, långsamt och försiktigt. Undviker knarrplankor, tänder inte och spolar inte...(jag vet..äckligt).
Allt för att inte störa sovande familjemedlemmar.
När jag sedan kommer tillbaka till sängen kan jag svära på att förutom vattenkranens ljud från minsta möjliga stråle, tre rum bort rån Spiggens, har jag inte låtit någonting. Jag har varit som en vålnad.

Men det slår aldrig fel. Mellan fem och 30 minuter senare vaknar han och ropar.
Alltså varje natt. Oberoende på vad klockan var när jag gick upp. Och i de 30 minuterna...vad har han gjort då? Mornat sig innan han tar ton?

På kvällen kan vi göra hur mycket ljud som helst, spola i kranar och toaletter, duscha, blåsa hår och dansa schottis utanför hans rum. Men har vi väl släckt (Det har dock inget med ljuset att göra..vi har provat att ha det tänt också) och somnat så är det kört.

Så varenda natt ligger jag och väger för och nackdelarna med att gå upp. Om jag håller mig kan jag inte sova alls. Om jag går upp så vaknar Spiggen men vi får alla somna om tillslut. Dock efter hela sängbytarköret  när alla skall ha nya sovplatser, kuddar skall flyttas runt , gosedjur skall letas upp, ledljuslampor skall dras ur o.s.v. o.s.v.

Åh vad jag önskar mig en två meter bred säng där liksom alla bara får plats. Men med min hydda just nu och den imponerade mängd kuddar som arrangeras i olika konstellationer runt mina lekamen, i vår 160 cm säng finns det knappt plats för Peter. Han ligger och vajar med ändan utanför kanten och ändå känner jag att men fan vad nära han ska ligga då.

Så är det mät. Detta I-landsproblem gäckar mig.

Även Cehwin är trött på att somna på ett ställe och vakna på ett annat.
Det är inte bara jag.