Jag vill ju egentligen visa mer av det nya huset men jag känner att det är lite svårt. Det är så himla fint och vi trivs så otroligt bra men än så länge är det just ett hus mer än ett hem. Alltså det där lät ju helt fel för det känns verkligen hemma men vad jag menar är att ett hem växer fram. Det tar så lång tid att få det som man vill ha det och innan man känner att det är VI liksom. Inget är klart och visserligen så skall det kanske inte bli klart någonsin utan vara ett levande projekt. Och inte ens med alla pengar i världen hade vi kunnat få klart det så snabbt som jag kanske skulle önska. Man måste känna sig fram, flytta runt saker och se alla rum i dygnets och årstidernas olika ljus. Var behövs belysning, var behövs färg och kanske ett piano?
Men varje dag gör jag något i alla fall. Om inte köper något, så byter plats på någon matta, sätter upp någon liten krok och känner mig genast mera nöjd. Idag fick jag äntligen tag på ett par kuddar till vår bänk i hallen. Det har tagit mycket mer tankekraft än vad som känns vettigt, att fundera på nyans och storlek och sånt. Krävt sin kvinna. Viktiga grejer.
Men nu är det fredagkväll och Spiggen är nattad för åtminstone första gången. Det känns som vi ägnar oss åt någon slags hela havet stormar på kvällarna där alla springer runt och letar efter en ledig säng att lägga sig i och där man gärna (eller ja...gärna och gärna) byter ett par gånger.
Men det finns räkor, flera avsnitt av Homeland och en stor godispåse att arbeta på så det känns som kvällen har potential, minst sagt. Trots sängbytarsnurren om några timmar.
|
Kuddarna är från Åhlens, möbeln från Bruka och tavlan är en stöld från Peters bror |
|
Jojo..här har jag pyntat också. Spegeln är ett arvegods som jag faktiskt varit med i antikrundan med även om jag förnekade det dagen efter i skolan ,när jag var 14. Antikrundan var inte så fräckt då. Visades sällan på Z-TV |
Ser kanonfint ut!!! Och det är helt sant att ett hem växer fram och måste få ta sin lilla tid. Kraaam
SvaraRadera