Inskolning alltså. Herregud vad det suger. Och denna gången är några resor värre än förra. Jag vill inte skylla på någon eller några även om jag gör det ändå, lite fult på insidan. Men det är inte rättvist och inte är det objektivt. Och ingen nytta gör det heller. Så jag skyller på mig själv istället. Så där som man gör. Är det mitt fel att anknytningen går mer än långsamt? Är jag för mycket med? Är jag för lite med? Borde jag styra upp det här? Borde jag lita på att pedagogerna vet vad de gör? Ska jag gå när de säger att jag borde, när Russinnyllespigg i våldsam gråt klamrar sig runt benen på mig. Ska jag lirka loss de små sjöstjärnorna, se glad ut (hur fan gör man det?) och lämna utan att vända mig om? För att jag vet att han slutar gråta snart. Varför slutar han gråta? För att han blir uppriktigt glad igen eller för att han resignerat ger upp för att det inget tjänar till?
Men jag säger hejdå till den lilla ledsna. Måste ju jobba vet du. Så vi får pengar att upprätthålla vår levnadsstandard och så att du kanske kan få en egen Iphone om några år....Och så går jag. Med bultade hjärta, gråten mer än i halsen och med det dåliga samvetet som en tung blöt filt runt mig. Inte ens med de mest optimistiska tankar kan jag inbilla mig att detta är det allra bästa för honom.
Men det blev ju bra sist. På riktigt bra.
Detmåsteblibra detmåsteblibra detmåsteblibra igen.
Jag är inte mycket till människa idag.
Usch... :( :(
SvaraRaderanej. vad jobbigt. detblirbra. så småningom. jag tror verkligen det, inget jag säger för att vara käckt peppig. hoppas så småningom kommer snart.
SvaraRaderaFinaste Annika jag önskar jag kunde komma med några kloka råd men jag har inga andra ord än - lyssna på din mage. Känns det inte bra i magen så är du inte trygg med pedagogerna och då behövs åtgärd. Du måste kunna vara lugn när Spiggen är på fsk för annars är det något som inte stämmer. Det är det mest värdefulla du lämnar över i någon annans händer, vårdar de inte gåvan de får från dig är de inte rätt personer!
SvaraRaderaKram och kärlek