På väg

Tillslut är jag nu på väg. Åtminstone till resans första anhalt, hem till Emma, för att vänta in morgondagen. Någon resfeber har jag inte haft tid till, det har varit den positiva delen med klädångest och en i övrigt lite pressande situation. Men även allt det har jag släppt nu och är bara genuint glad åt lite semester, lite trevligt sällskap och ett spännande land i sikte. Att lämna Spiggen var däremot som vanligt en plåga. När jag tog på mig så skyndade han att ta på sig sina stövlar och när jag bar ut väskorna så kämpade han med att få på sig sin fuskpolo, som man ju måste ha om man ska ut. Han fick inte på den, blev ledsen, fattade att jag skulle åka utan honom och blev mer ledsen. Det var hjärtskärande. Särskilt det med polon, av någon anledning. Men nu vet jag att han sover lugnt och jag har gaskat upp mig igen och ser fram emot att komma iväg. Men också emot att komma hem igen. Fint så.