Trollishelg och biodate

Jag vet att jag är superseg med bloggen. Det har sina randiga och rutiga skäl som jag får återkomma till vid tillfälle. Men det är lite.mycket.nu. Fast i helgen har vi varit i Trollhättan och blivit ompysslade hela familjen. Med sovmorgon varje dag, god mat och nybakat fika. Min mamma tog helhjärtat hand om Spiggen till allas förtjusning. De är som ärtor och morötter de två. Bästisar. Det är fint att se.                   Idag åkte vi dock tidigt tillbaka till Götet då Spiggen och jag hade en fika- och biodate. Vi såg nya Alfonsfilmen och Spiggen återknöt kontakten med sin polare som han umgicks med mycket för ett par år sedan. Det tog en blyg liten stund och sedan lekte de som de aldrig varit i från varandra. När de skulle skiljas åt efter filmen som förövrigt var toppen ställde de sig med pannorna lutade mot varandra. Den sötchocken är svår att slå. 

Inskolningsvecka= VM i dåligt samvete

Inskolning alltså. Herregud vad det suger. Och denna gången är några resor värre än förra. Jag vill inte skylla på någon eller några även om jag gör det ändå, lite fult på insidan. Men det är inte rättvist och inte är det objektivt. Och ingen nytta gör det heller. Så jag skyller på mig själv istället. Så där som man gör. Är det mitt fel att anknytningen går mer än långsamt? Är jag för mycket med? Är jag för lite med? Borde jag styra upp det här? Borde jag lita på att pedagogerna vet vad de gör? Ska jag gå när de säger att jag borde, när Russinnyllespigg i våldsam gråt klamrar sig runt benen på mig. Ska jag lirka loss de små sjöstjärnorna, se glad ut (hur fan gör man det?) och lämna utan att vända mig om? För att jag vet att han slutar gråta snart. Varför slutar han gråta? För att han blir uppriktigt glad igen eller för att han resignerat ger upp för att det inget tjänar till?

Men jag säger hejdå till den lilla ledsna. Måste ju jobba vet du. Så vi får pengar att upprätthålla vår levnadsstandard och så att du kanske kan få en egen Iphone om några år....Och så går jag. Med bultade hjärta, gråten mer än i halsen och med det dåliga samvetet som en tung blöt filt runt mig. Inte ens med de mest optimistiska tankar kan jag inbilla mig att detta är det allra bästa för honom.

Men det blev ju bra sist. På riktigt bra.

Detmåsteblibra detmåsteblibra detmåsteblibra igen.

Jag är inte mycket till människa idag.

Inskolning och Lasse Maja

Vi skolar in Spiggen på nytt dagis för tillfället. Det går nog bra även om jag åtminstone på insidan är hysterisk moder. Kanske märks det en aning på utsidan också. Folk tenderar till att märka mitt sinnelag trots att jag gör mitt yttersta för att ge ett balanserat, lugnt och trevligt uttryck. Men men..

Eftersom vi ändå är i trakterna för vårt nya hem så kan man tillbringa eftermiddagarna med att undersöka omgivningarna och se om man kan hitta några pärlor.

Fann ett café idag som jag tycker verkar hyfsat. En aning supertrist läge men ändå bra eftersom det är tillräckligt nära om man skulle vilja ha några nybakade frallor eller en bröllopstårta till helgfrukosten.

Dessutom jobbade där en glad ung man som log från öra till öra och bakom kulisserna tillverkas egen glass som åtminstone Spiggen gav full pott. (Jag vet inte, för jag fick inte smaka).

Det blir fler besök iaf. Det är säkert. Kanske redan i morgon.

Fredagens spännande pizzaäventyr

Det är fredag. Det glädjer mig mycket och jag ber en bön att Spiggens skall vara mycket trött i morgon bitti. En sovmorgon hade inte alls dödat.

Idag firade vi fredagen genom att äta pizzabuffe på Pizzahutt, som jag så käckt kallar det.
Jag var så pepp och supersugen att jag redan vid elva fick ringa till lunchsällskapet och flytta lunchen till en halvtimma tidigare. Och sedan så åt vi otroliga mängder. På tillbakavägen fick jag gå lutad mot Mersa för att jag mådde så illa. Inte bara sådär illa man kan må när man ätit säg..för mycket pizza, utan riktigt brutalt infernaliskt illamående sådär som man gör två minuter innan man låser in sig på toa. När man kallsvettas till och med om benen.
Men sedan fick jag skärpa mig för när vi kommit upp till kontoret så fick vi besök och besöket hade med sig cupcakes. Det var gött.

Detta var i alla fall förklaringen till varför jag kände för melon i stället för den glass som övriga familjemedlemmar inmundigade efter middagen.
Kände mig sjukt nyttig. Är inte så mycket för onyttig mat, Färsk frukt är fräschare.

Tankar hos en tvåochetthalvtåring

Spiggen har så smått börjat kissa på toaletten.
Det är micket, micket spännande.
Sedan får han spola och se på när kisset och pappret försvinner ner i toaletten.
Det är om möjligt ännu mer rafflande.

- Va ä tisset mamma?????
- Det åkte ner i toaletten och nu är det borta.
-Åkte å hanla mat?
-Ja...kanske det.

Intressant bild i huvudet.
Ica-kortet. Fick hen med sig det?

Bild: Att vara någons fru

Gotta love gårdsbutiker

När vi åker till lantstället åker vi alltid förbi Rudenstams fantastiska äppleodlingar, strax utanför Kaxholmen (Huskvarna). Vad jag inte fattat förrän alldeles nyligen är att det också finns en asmysig gårdsbutik där. Alltså man gillar ju gårdsbutiker.
Det var på vårt bröllop som restaurang Stockmakaren serverade Rudenstams mousserande vita vinbärsdryck som alkoholfritt alternativ och då fick vi upp ögonen för det ställe vi tidigare alltid bara kört förbi.

Och där finns väldigt mycket gott. Inte bara de olika mousserande dryckerna på äpple eller vinbär, utan också ekologiska chips, frukt och grönt naturligtvis och annat smått och gott. Mjuka polkagriskolor köpte vi sist. I strut. Trevligt.

De har också lite inredning och sånt där. Jag går ju locko i sådana butiker och måste köpa minst en kasse full med skorpor, chips och must. Inget smakar så bra som gårdsbutiksprylar. Så är det bara.

Primeboots

Nu har vi sovit sista natten i lägenheten och idag flyttar vi hem till Peters föräldrar för att bli mambos i en månad typ. Jag tar för givet att de är superglada för att få nya hyresgäster en sisådär 10 år efter att yngsta barnet flyttar ut. Alla skulle väl älska att få en småbarnsfamilj med trotsonge inflyttat hos sig.
Det förstår man ju.

Nåväl, vi ska göra vårt bästa för att vara så lite irriterande som möjligt.

Något som höjde åtminstone mitt humör var att mina efterlängtade Primeboots kom i fredags. Och de är fasligt nice. Stenhårda såklart, det är ju alla tuffa kängor i början. Och stora. Jag tror att Primeboots snart blir Brunswicks och Nimbus största konkurrent. Men så är det ju. En stl 40 ser aldrig särskilt nätt ut men som MC-boot blir den nästan episk. Den rymmer en skolklass.

Men snygga är de. Yes.

Kräftfiskepremiär

Nu har jag latat mig bra länge från skrivandet. Det har varit lite mycket med det ena och det andra och varken lust eller ork har räckt till. Dock tog vi några dagar ledigt från kartongpackarlivet och drog till landet på kräftfiskepremiär. Vi är ju så extremt lyckligt lottade att ha en kräftfiskarsjö vid lantstället, med underbara signalkräftor och Peters familj har i alla år fiskat sina egna kräftor. Jag tyckte det var stort första gången jag var med, ett Bullerbymoment utan dess like och därför kändes det superroligt att Spiggen nu är tillräckligt stor för att få följa med i båten, både vid iläggning av burarna och när vi tog upp kräftorna dagen därpå. Kräftorna kokades naturligtvis enligt familjens recept från en kokbok lika gammal som Bibeln. Gött var det, även om jag inte är en storätare vad det gäller kräftor. Tycker att en 5-6 stycken räcker gott. Mest för att det är så sabla kladdigt att äta. Men det är festligt! Särskilt när de är Spiggfiskade.

Kräftburarna är agnade och färdiga att läggas i.

Farfar var full av målarfärg men verkade inte skrämma kräftorna ändå, vilket var tur.

Tre generationers modiga kräftfiskare

Världens tråkigaste uppgift...

.....ägnar vi oss åt denna veckan. Vi packar ihop vårt hem. Visserligen så väntar något riktigt, riktigt bra på oss. Men just nu är det rätt tröttsamt. Men vi slänger en del iaf. Det känns bra. Jag älskar att rensa och kasta bort gammalt skräp. Man känner sig lättare liksom. Istället för att banta liksom....

32 år minsann

Så var det födelsedag idag. Det går en aning snabbt från gång till gång tycker jag. Nyss var jag 25. Typ.

Eftersom jag är en födelsedagsgris såväl som en morsgris så firar jag helst mina födelsedagar hos mamma och pappa och blir uppvaktad på exakt samma sätt som varje år. Det känns tryggast så.
Frukost på sängen. Vacker sång i stämma. (Ekorrn satt i granen. Det är vår familjs födelsedagssång...En lång historia...) Onyttig tårta och presenter. Fick massor av presenter, varav Peter blev mest glad för gräsklipparen. Och fasadflaggan. Men jag gladde mig även lika mycket åt trädgårdsredskapen, förklädet och diskhanddukarna och alla bakformar och bakpenslar och sånt där. Och åt Primebootsen jag fick av Peter. De var väldigt välkomna. Spiggen hade råkat avmagnetisera sitt Visakort så av honom fick jag inget. Så kan det gå.

Nu har vi dock åkt hem och skall dega i soffan, äta pizza och kolla på Tv-serier.
En toppendag har det varit.

Jaja, den gick sönder lite på kanten. Big deal...

Badbonanza

På sommaren vill jag förutom ett Bohuslänskt kustbesök även få med ett badstopp i Halland. Med sidenmjuk sand, perfekt botten och åtminstone denna sommar perfekt temp på vattnet är Skrea strand min favorit. Aningen långgrunt visst, men när man väl vadat halvvägs till Danmark ( och fått dagens motion) så är det simvänligt även för oss lite mer högresta. Tror att jag aldrig badat så mycket som jag gjort denna sommar. Det är fantastiskt. Men som ni ser nedan så är jag ännu inte brun förstås. Det går lite långsamt det där.

Grand Hotel Mölle

Vi har bott på världens trevligaste hotell här i Mölle. Fantastisk inredning, otrolig utsikt och en sjuuuukt bra frukostbuffe. Ja men det är väl viktigt? Frukostbuffar kan både fria och fälla hotell. Speciellt bra är det när man får moffa i sig plättarna och surdegsbröder på en solig, mysig uteplats med vy ända till Danmark. Då blir man lite extra nöjd. Nu ska vi dock ta oss vidare till Skrea strand. So long.

Visit på skäret

Men Gud så trevligt det var hos Flickorna Lundgren på skäret. Så sjukt mysigt. Och goda kakor också. Jag trodde ju att det var buffé men det var fel. Men vi betedde oss som om det vore det och öste på kakor på fatet. Se själva. Till det serverades den godaste saften jag smakat. My oh my. Jag köpte med en flaska jordgubbssaft och den som har lite sommarlängt i vinter är välkommen hem till mig på ett glas. Då ordnar det sig.

På vift

Syrran och jag har åkt på minisemester. Slutdestinationen är Mölle men det går långsamt framåt. Dels för att jag är en hopplöst dålig kartläsare, men också för att vi båda har en nedärvd gen som gör att båda måste tvärnita med bilen så fort vi ser en skylt som aviserar kaffestuga. Det blir många stopp. Till vårt försvar måste sägas att vi självklart inte fikar på alla. Men vi måste ju stanna och kolla utbudet. Så fort vi är framme ska vi bege oss till Flickorna på skäret, där det finns en intressant kakbuffe Det är resans huvudnummer. Jag har velat åka dit i typ 10 år men eftersom Peter är måttligt förtjust i kakor så har det inte blivit av. Men nu så. På vägen ner stannade vi också på Laxbutiken som är superfräsch restaurang vid E6, typ vid Falkenberg som jag starkt kan rekommendera, om man är lite less på Donken. Där käkade vi laxbakelse och soppa och hamnade sedan i deras glasscafe. Där hade de buffé på strössel, topping och gräddbullar. Lätt att gå bananas. Jag har räknat med en viktuppgång på cirkus 7 kg på dessa dagar. Klart värt.

bullfest

Husaren i Haga är ett trevligt, anrikt gammalt ställe med unikt glastak och allt sånt där.
De har också stans (kanske landets?) största kanelbullar och det är ju en bra sak för oss som uppskattar kvantitet. Dem blir man micket, micket mätt av.
Man kan med fördel dela med sig av den till t.ex. sin familj eller till ett litet fattigt land men man kan också äta alldeles för mycket själv. Och sedan möjligtvis inte må fullt så väl som man gjorde innan.
Man väljer själv.

Klart man blir exalterad

A men Åh. Erkänn att ni tog för givet att jag smarrade upp den själv?
Självklart delade jag med mig både till äkta man och son.
De fick säkert flera kvadratcentimeter.