Varde Ljus

Idag ryktades det om att solen var framme och alla göteborgare plirade försiktigt fram bakom gardinen, helt oförstående inför fenomenet. "Vad ÄR det där som sticker så i ögonen" pep vi och fick vänta inomhus tills regnet kom vilket naturligtvis inte dröjde mer än ett par timmar. Ordningen återställd. Däremot kändes det konstigt på riktigt att det var helt ljust när jag hämtade Spiggisen från Dagis. Vi går mot bättre tider, det är säkert det. Imorgon börjar sista vintermånaden. Att det går fort är helt klart.

Tur att det är mästerkock ikväll

Vissa dagar är så urbota kassa att de bör glömmas bort, fortast möjligt och viftas bort ur minnet som en irriterande fluga. Då är det fint att komma hem till lagad mat, en glad Spigg som längtat efter sin mamma, ett litet samtal med mamma och en Glossybox med fint innehåll.
Sen kan man sätta sig på sin kammare och count sina blessings. Komma ihåg allt som är fint, bra och allt som funkar. Ibland är det svårt men man får göra sitt bästa.
Och först när man gett det ett allvarligt försök så får man ge upp och köpa godis som tröst istället.

Men idag kan jag nog ändå skippa godiset. Trots allt.

Source: democracyatwork.tumblr.com via Annika on Pinterest

Gym, avund och chokladbollar

Måndag kväll och jag har faktiskt varit på gymmet efter jobbet. Jag säger faktiskt för ingen är mer förvånad än jag över att det blev av. Det satt löst ett tag så som det alltid gör, men idag kom jag alltså iväg på något sätt, om än motvilligt.
På gymmet maskade jag nog en del, det ska erkännas. Är ju rätt så svag och rätt så lat.
Men jag är ändå nöjd med mig själv för ett halvdant pass är bättre än inget. Eller hur?
Och sakta blir jag starkare och till slut är jag Olga Rönnberg. Typ.

Väl hemma så har Spiggisen och jag bakat nyttiga chokladbollar vilket vi både tyckte var jättekul. Spiggen tror att det är obligatoriskt att man måste kramas när matberedaren är igång, för då är det lite läskigt och högljutt. Detta utnyttjar jag och lurar på så sätt till mig en flera minuters lång kram vilket är extra mysigt just på måndagar.

Sen har jag pratat med en av mina bästisar (Visst kan man säga bästis även om man är över 30?) och försökt hantera avundsjuka. I morgon åker hon på en tre veckors resa till  Puerto Rico varav en på en jäkla lyxbåt. Jag skulle kunna sälja mina ögonlock för det just nu. 29 grader i skuggan och lite sand, hav och en gammal sarong på det och jag hade varit i himlen.

Men att vara hemma är också okej. Särskilt när man äter frukost till middag och det står ett helt fat chokladbollar i kylen.
Ska man ha måndag så ska man ha det med stil.

Dagens middag. Jag är galen i denna.
Som en blandning av yoghurt och skolkrita.
Godare än vad det låter

Om du suktar efter en italienare

Sent, sent inlägg p.g.a Homeland. My god vad spännande den serien är.
Och jag som tänkt att skriva om vad för mumsigt jag gjort till middag och allt.

Nåväl Jag kan göra det ändå även om ni ju knappast kan ha någon nytta av det ikväll.
Men ni måste prova en annan dag för detta är seriöst gott. Inte så snyggt. Men gott.

Ikväll gjorde jag min svärmors italienska auberginegratäng och den är så dojorna flyger av. Och lätt. Att göra alltså. Knappast kalorimässigt.

Så här gör du.

Skala en Aubergine och skär den i hyfsat tunna skivor.
Strö salt på skivorna så att det drar ut lite fukt och torka sedan av dem.
Placera dem lite snyggt i en form och varva med skivad tomat, mozzarella och Röd pesto.
Tryck i lite vitlök när du ändå har ångan uppe, peppra och salta
På med parmesan på toppen.
In i ugnen på hög värme, typ 225 och vänta tills auberginen är mjuk.
Mellan 30 och 40 minuter skall den stå inne. Det är länge det, speciellt när det luktar ljuv fågel i köket men stå ut.
Servera till typ vad som helst eller ät den som den är.
Bli en lite lyckligare människa.

Smarro.

Pysselaggro

As vad ont jag har i ryggen och högerhanden håller på att helt falla av.
Jag sitter och skriver inbjudningskorten till bröllopet och jag är frustrerad att det räcker till kan jag säga. En gång i tiden skrev jag väldigt fint, höll på en del med kalligrafi och sådant. De kunskaperna hade jag tänkt damma av nu och skriva vackra adresser. Mmmmhm.
Vissa bokstäver blir väl bra men namnens placering på korten hamnar lite hur som helst beroende på hur jag uppskattat hur mycket plats bådas fullständiga namn tar att skriva. Det blir också ganska skevt kan jag meddela och tja..fult. Jag hatar saker som är halvdana. Det är som scrapbooking. Jag vägrade scrappa korten själv för jag tycker det känns så tetigt när man liksom har försökt, köpt snitsiga papper och snören för en miljard och så blir det lite snett och inte perfekt och känns amatörigt.
Nu har jag samma känsla. Jag skriver hyfsat fint men det är inte perfekt. Vissa bokstäver blir för smala, för tjocka, för tätt ihop eller kluddiga. Jag sliter mitt hår för amatörigt är just vad det är. Pino.
A men det är väl charmigt, säger ni då snällt. I don´t do charmigt. Inte när det kommer till sådant här. Det som är menat att vara snyggt ska inte vara charmigt.

Kan hända att jag tar detta lite för allvarligt. Det är kanske till och med sannolikt, men jag är sur ändå.
Sjukt sur på ett ocharmigt vis.

Nedan ser ni min inspiration. Resultatet får ni inte se p.g.a skäms.

Source: boards.weddingbee.com via Annika on Pinterest

Kärlek till staden.

Något som jag älskar är när man bott i en stad tillräckligt länge för att den ska kännas som hemma.
Gatorna är bekanta, du fattar hur stadsdelarna hänger ihop och du vet var olika bussnummer tar dig. Även de som du vanligtvis inte åker. Du har en egen frisör, en egen tandläkare och ett café där de känner igen dig, kallar dig för "gumman" och där du vet att  bullarna alltid är färska.
Jag har genom åren tidigare känt mig hemma i Trollhättan, London och Karlstad och de städerna ligger mig därför alltid nära hjärtat. Men Göteborg ligger närmast. Min hemstad där jag för några år sedan kände mig helt förvirrad men som nu helt känns som  min. Trots att vädret oftast är en katastrof och såväl trängselskatten som skämten är ett skämt och att vi stundtals är flinka på att dra pistol, så är det här jag trivs. Här hittar jag och vet var jag ska leta. Här har jag nyckeln till ett centralt kontor dit jag kan gå om jag blir kissnödig när jag lördagsshoppar och inte vill gå till Åhlens betaltoaletter. Här är Spiggisen född och av staden tas han om hand när vi är på jobbet och när han är sjuk. Här har vi köpt hus där land möter hav och där staden kanske är som allra vackrast. Och eftersom jag inte är den flängiga typen så har jag nog tänkt att bo kvar där. Gärna hela livet.
Det blir fint det.

Småbarnsföräldrar på crazy äventyr.

Men åh vilka trötta tråkmånsar vi är. Självklart blev det ingen bio efter middagen, det hade vi i och för sig anat innan men vi liksom LÅTSADES för varandra att vi ville. Sen ba : "Amen jag går om du går..då vill jag jättegärna. Men det BEHÖVS inte. Om du inte vill".
Ingen ville. Det var sorgligt uppenbart.
"Vi kan alltid gå och ta en drink någonstans" försökte Peter lite lamt.
"ELLER"... frestade jag, "så kan vi gå hem och ta på oss mysbyxor och se om det är något bra på TV:n`"
"JAAAAAAAAA"

Så nu är vi hemma igen. Klockan är strax före nio.
 "Får man ta på sig mysbyxor på en sån här firardag" undrade Peter ängsligt. Eh ja. Det är väl ett av de bästa privilegierna med att ha varit tillsammans i 10 år.
Bekväma kläder.

Men Puta Madre var bra. 20-talsbordell kan liksom aldrig bli fel. Åtminstone inte rent inredningsmässigt. Jag bestämde lite lätt och ledigt att här ska vi hämta inspiration när vi inreder vårt hus i höst. Peter var mer tveksam men gillade verkligen konceptet där på plats.

Jag glömde kameran. Ah, det är sant. Och bilderna jag tog med mobilen blev så dåliga att inte ens jag kan med att lägga upp dem. Vinröda sammetsgardiner, kristallkronor, levande musik och heltäckningsmattor gjorde sig inte så bra på bild vare sig med blixt eller utan. Sedan blev det strömavbrott. Då blev det ännu svårare. Men det var galet trevligt. Smarriga tequiladrinkar, god, god mat och lakrits och hallonmoussetårta. Svårtoppat.

Så nästa gång vi skall ut och äta vilket kanske blir någon gång runt 2016 eller så, så kan vi absolut tänka oss att gå tillbaka. Ser fram emot det. Det ska bli trevligt.

Vin och drinklistan innehöll god lektyr

Mästerkock och ungdomsnostalgi

Onsdagkväll är TV-night för mig som vanligtvis inte kollar så mycket på TV. (Bara på serier och sånt) Mästerkock och Mia på Grötö står på agendan. Jag är helt fixerad vid Mästerkock. Det är inte sunt. Men jag undrar vem som ska bli årets gråterska, årets pretto, årets psyko,årets darling, årets kändis o.s.v. o.s.v. i all oändlighet.

Maten i sig vet jag inte om jag bryr mig så mycket om. Det är Morbergs bistra blick, Manerströms lättretade tårkanaler och folk som ändrar personlighet under stress som jag är intresserad av. 

Och så tänker jag på hur riktigt, riktigt illa jag själv skulle presterat i tävlingen. Inte ens mina goda pannkakor hade väl tagit sig igenom gommarna okritiserade antar jag. Så jag är impad av att folk vågar ställa upp. Rafflande ska det bli.

I morgon blir det festligt värre när Peter och jag ska till Puta Madre och på bio efter jobbet.

Mycket romantiskt. Senast vi var ute och åt tillsammans själva var nog våren 1893 så det känns som det är på tiden. 10 år. Det är saker att fira det. Vi var ju så små så små. (Bokstavligt talat) Jag har till och med gått med på att se Tarantinos nya film trots att jag förmodligen kommer bli ängslig av den.

Är inte det kärlek så vet jag inte vad det är.

Ung och smal.
Det var tider det.

Ändå vid gott mod

Idag är jag trött. Väldigt trött och ganska pressad på ett jobbigt sätt. Jag har så mycket att tänka på att jag omöjligt kan få fram något vitsigt, tänkvärt eller ens välskrivet.

Ni får stå ut med det och kan väl som jag, se fram emot bättre dagar.
Idag borde jag egentligen gå ut i en för fin klänning för en tisdag, och dricka lite (mycket) vin med någon glad vän med rätt att peppa.

Istället sitter jag hemma och försöker hysa hopp i mig själv. Klappar mig på kinderna, joggar på stället och ropar "Nu jäklar" och sånt.

Egentligen vet jag att allt blir bra. Allt blir alltid bra tillslut. Men jag vet också att jag behöver steppa upp, utmana mig själv och se det jobbiga i vitögat.
Då kan man komma starkare ur stormar med hälsan och förståndet i behåll och med en känsla av att man alltid kan påverka sin situation. Och gör man sitt bästa, om man verkligen, verkligen gör sitt bästa så kan man stå rakryggad oavsett vad som händer och ta emot vad som ges till en.

Må gott mina vänner. Och om ni känner igen er. Allt blir bra.

Source: madiillustration.blogspot.com via Annika on Pinterest

Annorlunda karriärval

Det är fullständig idioti och sitta uppe en söndagkväll och kolla på alldeles för många avsnitt av "Homeland". Inte bara blev antalet sovtimmar knappt. Jag också jobbat för fullt med att motverka terrorism hela natten. Avlyssnat än den enda än den andra. Då vaknar man liksom extra trött.
Kallt är det också här i Götet. -4 grader. Men i någon vädertjänst vi har så mäts inte bara hur kallt det faktiskt är utan också hur kallt det "känns". Idag kändes det som-10 tydligen. En mycket intressant företeelse anser jag, för vem bestämmer det liksom? Hade man frågat mig så hade jag sagt att det kändes som kanske -7, men det verkar ingen bry sig om att lägga upp på någon vädervetarsida.
Personen som blir anlitad att uttala sig kanske har ett extra pålitligt skinn och har på de grunderna blivit rekryterad för ändamålet. Men finns det en i varje stad då? En köldkännare? Hur hittar de dessa personer undrar jag? Har aldrig sett en annons. Använder de rekryteringsföretag? Är det en heltidstjänst eller ett extraknäck?
Jag vill veta ALLT om detta känner jag.

Source: cocoaaaaa.tumblr.com via Leita on Pinterest

Spiggen goes bananas

Söndag kväll och tid att släppa ner axlarna. Vi har haft mamma och pappa här i helgen då vi alla var hembjudna hem till Peters föräldrar på lördagsmiddag. Där fick vi löjromen vi var lovade förra helgen, då vi blev sjuka, och massa annat gott. Spiggen var eld och lågor då så gott som alla favoritpersoner var samlade på ett ställe. Hur bra kan man ha det liksom? Han snaskade räkcanapéer, cremé brüle och After Eight som om det inte fanns någon morgondag. Den ungen.


Efter mormor och morfar åkt igen i morse så har han varit speedad som en Jim Carrey på amfetamin. Peter har dessutom blivit sjuk så det har varit sin ömma moder han prövat oavbrutet denna dag. Bland annat hade vi en bananincident på Willys som var obekväm och enligt mig också en smula onödig. Spiggen tjatade till sig banan. Han var tydligen mycket hungrig och när jag sa att han kanske kunde vänta tills vi kom hem så började han äta på en med skal och allt, så då fick han ju som han ville. Som han ju oftast får eftersom jag är en vek människa. Lugnet var tillbaka tills Spiggen av okänd anledning blev förbannad i kassakön och tog sin halvätna banan som vid detta laget var ganska läskig, slängde den rakt på en kille i kön och lyckades med bananens bana besudla både hans byxor, varor i korgen och slutligen hans sko. Offret; ung, trendig och absolut utan barn var tillkämpat lugn och positiv och lyckades till min beundran till och med krysta fram ett litet skratt som absolut inte nådde upp till ögonen. Det var "okej" påstod han, antagligen för att han såg att att min ansiktsfärg var sjukligt röd på gränsen till lila. Byxorna såg dyra ut och så även skorna. Jag tyckte det var pinsamt jag.

Ikväll väntar vanligt söndagsfix som tyvärr alltid inkluderar nagelmålning. Min hatsyssla nummer ett. Sjukt tråkigt. Men efter en vecka så ser jag ganska skabbig ut om våfflorna så att låta bli är inget alternativ. Och så blir det Homeland. Vår nya serie att vara såld på.
Blir nog bra det här till slut.

Mamma och pappa kom med lite blommor.
Idag hade jag dessutom förtjänat en tapperhetsmedalj.

Reafynd och knarkarkvart

Det är reafeber i affärerna nu. Halva reapriset och sånt där.
Tycker jag är käckt.
Detta är ett par av de reafynd som fick följa med mig hem.
Finfina Shepherdtofflor som jag invigde genom att trampa i ett halvätet utspottat russin som nu för alltid finns förevigat i den otvättbara sulan. Supertrevligt och pikant.

Armbandet är ett Missoni från Lindex och är mycket fint. Men det är ju svårt med armband. Jag kan ju aldrig ta på mig dem själv och eftersom jag nästan alltid går tidigare än Peter till jobbet får jag dem aldrig på mig. Lite taskigt att väcka för en sådan sak tycker jag och när jag ändå gör det blir det ändå inte så bra eftersom Peter har finmotorik som en säl vid den tiden på morgon.
Så man får planera sina tillfällen.

Köpte ett par Missonibraxor till Spiggen också. Mycket tuffa.

I morgon kommer mamma och pappa så kvällen får delvis ägnas åt att dölja det faktum att vi levt i en rövarkula på sista tiden. Mammor kan bli så oroliga. För att vi kanske har börjat knarka och sånt. Då har man det ju stökigt. Det vet man ju.

Torsdagstankar

Tadaa. Im back in business. Piggare än någonsin förutom en uppblåst mage som helt felaktigt skvallrar om en graviditet i tredje trimestern, pojkmage. (Mitt rättstavningsprogram vill inte gå med på att trimestern är ett ord. Han (För det är en han förstås...parentes i parentes) vill byta ut det mot det mer lämpliga "paternoster"...ja varför inte?)

I alla fall. Detta nya, mer friska tillstånd har firats in med en kost så ohälsosam att den borde leda direkt tillbaka till sjukbädden. Jag är ganska säker på att min mamma och hemkunskapslärarinna skulle enas om att rostat bröd med apelsinmarmelad och chokladbiskvi inte är en middag enligt kostcirkeln. Ja, jag vet inte jag. Både frukt, mjölkprodukt och spannmål kommer man ju långt på och choklad ska ju vara så nyttigt för hälsan och för att inte tala om mandelbotten som ju är rena hälsokosten om man tar bort de flesta ingredienserna.

Den här veckan har gått rasande fort och sällsynt långsamt på samma gång om man räknar med hur galet segt det är att torka kräk i två dagar. Började jobba först idag och i morgon är det ju redan fredag. Tiden kutar iväg och jag har svårt att hinna med. Jag har så sjukt mycket jag måste göra och redan borde gjort.Vaknar med svettmustasch och somnar med dito. Vart tar tiden vägen?
På torsdag ska Peter och jag gå ut och fira att vi har varit tillsammans i 10 år. (DENNA gången...men det är en annan historia)10 år! Det är ofattbart. Han var en snorvalp när jag träffade honom och jag med antar jag. Inget har hänt och allt har hänt under den här tiden.

När jag tänkte på att jag inte minns en enda dag hittills under 2013 så kom jag på att jag kanske inte tar hand om mina dagar på bästa sätt. Jag tycker ju, som jag skrivit om förut, att det är okej att ha vardag och inte göra något och spänna av i mjukisar. Men om det hålle rpå för länge så skapar det ju inte direkt ett liv att skrocka åt i gungstolen på ålderdomshemmet. Kanske borde några fler dagar vara tjo och tjim och Hawaii?
Borde man känna stress över detta undrar jag?

Source: imgur.com via Annika on Pinterest

Min (o)tur

Nej, klarade mig visst inte helskinnad. Idag är det jag som mår illa. So long mina vänner. Vi ses när jag mår bättre.

Vab och kvalitetsdokumentärer

Jag är lak idag, ja. Ytterligare en natt och morgon med kräkningar och sedan har vi försökt klocka Spiggens vätskeintag. Vet inte om jag skrev det sist men det är alltså bara Spiggen som är sjuk. Vi andra är bara trötta. Vi är inte vana med vaknätter och vet att vi är bortskämda så två på raken är jobbigt.
Jag har varit hemma med Spiggisen idag och försökt få i honom mat och vätska. Det har gått sådär. Pytteportioner med havrekuddar, russin, pepparkakor, ris och salami (!) har stått på menyn. Alltså jag fattar ju att det kanske inte är en optimal kost för ett magsjukt barn men samtidigt så fick han välja själv vad han var sugen på. Han har behållit allt tack och lov. Åtminstone än så länge.

Själv kände jag mig så isolerad efter att inte varit ute alls på två dagar så när Spiggen somnat gav jag mig ut på långpromenad i kylan. Ytterst välbehövligt. Frisk luft är grejen.

Trodde det var mästerkock i kväll och hade glatt ihjäl mig, men tydligen inte. Känner mig lurad och möjligtvis lite kränkt. Outsiders fick bli substitutet. Man måste älska Outsiders. Jag är en snaskdokumentär-knarkare av rang och Outsiders är nästan det närmaste man kan komma i Sverige. Vanligtvis.
Men så ibland visas det riktiga kvalitetsdokumentärer (Oftast engelska) om folk som vill bli amputerade bara för att, om andra som blir kära i träd, om män som vill leva som vuxna bebisar i blöjor och små spetssockor, om de som beställer naturtrogna dockor och behandlar dem som bebisar och om de som gifter sig med Real dolls.
I have seen them all. Ser jag en sådan i tablån så blir jag glad. Då är det fest.

Spiggen har hållit gott humör trots pro-ana intag.
Här dans i stor sko.

Ovälkommen gäst

I natt fick vi besök av magsjukan och sedan halv femtiden lever vi i ett typiskt litet inferno. Detta är första gången för oss, vi har varit förskonade, men alltså fasiken vad jobbigt det är. Och en torktumlare hade inte suttit fel. Men men....Istället för löjrom och fisksoppa som vi var lovade till söndagsmiddag hemma hos farmor och farfar idag, så får vi nog tillbringa dagen i soffan med en flaska vatten och en hink. Det blir nog livat. Bild skippar vi idag för allas trevnad.

Helgaktiviteter

Och så var det lördag.
Jag har haft sovmorgon i vanlig ordning och trynat till halv 11 och endast någonstans i utkanten av drömmen hört Spiggens skratt och kundvagnskörning ute i vardagsrummet.
Idag har vi en sådan där "att göra" dag. Fullt med halvsurdegar som skall avverkas. Med halvsurdegar menar jag uppgifter som känns jobbiga och motiga men som inte legat några månader och gottat till sig till en riktig möglig surdeg. Ta bort julsakerna, göra klart gästlistan och beställa inbjudningskort står på agendan. Skall bli skönt att bli klar.

Sedan så skall tydligen hela familjen streta ner på NK-rean. Inte riktigt den typ av reakik som jag kanske sett fram emot men Peter tycker att det är en strålande idé. Han är superflink på att förtränga hur kombinationen affär/Spigg brukar ta sig uttryck medan jag generellt sett har ett bättre minne. Nåväl. Vi får se om jag har något hår kvar när vi är klara.

Vad vi hoppas på att hitta är en ny kostym till Peppe. Gärna skjorta och slips också. Kan vi hitta någon på 30% rea så vore det välkommet.
Jag såg på bröllopstorget att man räknar med ca 6000 för en brudklänning och ca en tusing för mannens kläder. För hyra av frack antar jag. Men egentligen så är det mer välmotiverat att lägga pengar på en killes bröllopsmundering då den åtminstone kan användas igen.
Han kommer vara sjukt snygg, Peppe.

Hoppas att ni får en fin lördag vänner.

Source: marthastewartweddings.com via Annika on Pinterest

Varmt, varmt hjärta.

Ni som ibland stoppar mig i affärer och på gatan och på ett supersnällt sätt berättar att ni läser min blogg och tycker om den. Om ni visste vad glad jag blir.
Löjligt glad.
Tack snälla ni för att ni vågar komma fram fast vi inte känner varandra. Det värmer sååå mycket och gör hela min dag. Det är så roligt att träffa er.

Stor kram till er.

Source: brayola.com via Brayola Personal Bra Shop on Pinterest

Dagens demensvarning.

Jag tror att jag är lite stressad för tillfället. Har lite overload i systemet och samtidigt som jag trivs med att det är fullt upp visar kroppen att den är spänd genom att jag blir tankspridd och glömsk.

I förrgår morse lämnade jag Spiggen på förskolan och blev lite sen så jag hann inte lämna tillbaka vagnen hemma så jag tänkte att jag skulle ta med den till jobbet istället. Så jag placerade den på bussen och mig själv på sätet bredvid. Sedan gick jag av utan vagnen. Tjolahopp.
Det konstiga är dock inte att jag glömde den, det kan (kanske) hända den bästa, men det är ju lite anmärkningsvärt att jag inte kom på att jag glömt den förrän på eftermiddagen dagen därpå då det inte fanns någon vagn att hämta Spiggen i. Men inte ens då mindes jag direkt att jag haft den med mig. Istället frågade jag Peter var han hade ställt den, yrade om tjuvar och var lite (mycket) upprörd.
Sedan kom jag på det och blev alldeles kall. Alltså skit.

Men som tur var hade den lämnats in på Västtrafiks expedition för bortslarvat gods och ingen verkade varit taskig mot den. Men så är det ju en krigsvagn också...vem vågar liksom?

Ikväll äter vi Levainbröd och salami och delar på en flaska rödvin.Möjligtvis har jag varit på 4-gott också och handlat helggodis. Mycket möjligt.
Spiggen har nyss lagt sig efter barnprogram och popcornfest.
En hel helg väntar. Känns riktigt, riktigt bra.

Nöjdare än vad han ser ut.

Jag önskar mig en sådan dag istället

Idag är mitt projekt att gå och lägga mig tidigt. Absolut senast halv 11. Svårt att tro att det kommer att lyckas, men man måste ha ambitioner här i livet.
För det är så svårt att gå upp nu för tiden. Jag snoozar och snoozar, om och om igen fast Sofi Fahrman säger att man inte ska för då loosar man visst. Jag VET ju det. Men jag skiter it.

Det är så mörkt och så kallt och så mycket att göra när jag väl är uppe. Det passar mig inte just nu.
Vad som passar mig är att ensam hemma få sova till halv elva för att sedan äta en riktig hotellfrukost i sängen framför 10 gamla avsnitt av Sex and the city. Sedan vill jag gå på NK-rean i evighet, fika på det amerikanska cafét på botten, med en trave tidningar som är så bra som man hoppas på när man ser omslaget. Sedan vill jag ta en promenad i solsken för att hämta Spiggen, köpa salladen på Willys som han älskar och gå hem med liten hand i stor hand, prata om bussar och peka på hundar. Sedan vill jag äta med familjen utan ett enda känsloutbrott, dricka vin, ta på pyjamas, poppa popcorn och kolla på barnprogram i en familjehög i soffan. Lägga Spiggen, kolla 5 avsnitt av Suits, käka massor med godis och sedan gå och lägga mig och sova ostört hela natten.

Jag blir alldeles uppspelt när jag skriver om det. Vilken himla drömdag.

Soffmys och barnprogram blev det i alla fall.

Men inga popcorn.

Drömtydning. Skolexempel 1

På grund av stressblockout fick jag inte ro att skriva alls igår och även idag ligger en viss oro som ett fladder i hela kroppen. Jag upptäckte nämligen att det är ett stort Fri själevent i Jönköping under helgen vi skall gifta oss och hela staden invaderas av dans och teatermänniskor. När jag kollade med hotellen i Huskvarna så var det därför fullt. Proppfullt. Och i Jönköping jättefå rum kvar och de kommer gå snabbt tydligen.
Att byta datum är uteslutet av många anledningar, så efter jag legat i framstupa sidoläge i en halvtimme och andats i påse så ägnade jag kvällen till  att rädda situationen och hitta rum här och var för familj och de av mina vänner som kommer långväga i från.

Vi har ju inte ens fått ut inbjudningarna än men ändå kommer vi få meddela gästerna innan att de måste skynda sig att boka. Det känns så tråkigt men betydligt bättre än att de står utan och får tälta utanför kyrkan. Ifall det skulle regna och sånt....

Så hela natten har jag drömt att jag placerat ut människor hej vilt och på alla möjliga olika ställen.
Någon fick visst en sovplats på min arbetsplats i Göteborg, någon annan i själva kyrkan, bakom predikstolen sådär...en tredje fick plats hemma i min kompis Rebeckas barndomshem i Trollhättan. Det var lite olika. Man tager vad man haver liksom.

Vet inte om det var för nattens hårda arbete med detta men hela familjen försov sig grovt i morse och Spiggen lämnades till dagis först vid 10-tiden. Själv har jag haft vild blick och flaxigt kroppsspråk hela dagen. Man kan bli sådär när man försovit sig, eller hur? I otakt liksom.

Så ikväll har jag försökt ta det lite lugnt, sitta soffa och ta igen missade mästerkocksavsnitt. Men myrorna i kroppen vill inte riktigt ge sig.

Så i natt tänkte jag drömma oma tt jag går på spa. Kanske få en sådan där fiskbehandling på fötterna ni vet. Mycket rogivande.

Source: web.stagram.com via Puerto on Pinterest

Klänning. Check.

Jag köpte den.
Brudklänningen alltså och den var ännu finare idag. Den är som gjord för mig vilket också butiksägarinnan påpekade på ett möjligtvis en smula lustigt sätt.
" Åh vad fin du är i den. Massa andra tjejer har provat den men ingen har varit så fin som du, i den. (Nåväl)Men så har de varit smala också. MYCKET, MYCKET smalare än du"
Haha. Rub it in bara.
Och ja ba:..ja de flesta är det...

Så. Som ägare till tjockisvänlig drömklänning känner jag mig nu redo att gå in i en lugnare fas av bröllopsbestyren.

Bröllopsnattsplace är bokat och idag fick jag provkort från Calligraphen så jag kan kolla papperkvalitén.

Jag är i fas kan man säga.

Känns gött. Nu har jag gott om tid att leta skor. Platta skor för god symmetri på brud och brudgum.

Source: fashionweddingshoes.com via Annika on Pinterest

Oväntad ledighet och ord för en måndag

Gud vad trötta vi var i morse. särskilt Jakob som tydligen vant sig av med att behöva gå upp redan klockan sju. Så vi blev sena och jag sprang som en galning  i regnet för att hinna till frukosten på dagis. När vi väl kom fram hade mitt hjärta bytt plats med halsmandlarna och det var ganska så i onödan eftersom förskolan var nedsläckt och superlåst. Både Peter och jag hade missat att alla skolor och förskolor i Götet tydligen är stängda idag. Så vi fick knata hem igen.
Lite slarvigt, ja och irriterande, visst.
Men också en oväntad ledig dag att göra något supermysigt av.
Så ser vi det.
Idag försöker vi återigen göra det bästa av dagen. Eller hur?
Så där så att vi ikväll när vi lägger oss kan känna att; Japp den här dagen ledde åt rätt håll, dit jag vill.

Kram och fin måndag.

Source: 25.media.tumblr.com via Annika on Pinterest

Nattning och sånt.

Spiggen, detta ljuvliga barn, har varit en lyxunge på sista tiden. Läggning som tar tjugo sekunder efter han landat i sängen klockan sju och i morse öppnade han inte sina blå förrän tjugo i nio!
Så trots att vi satt uppe till ingabarn-sent och kollade på en ny serie; "Suits" som vi är sålda på så kunde vi vakna utan bomull i huvudet.

Spiggens läggningsritual är min favoritstund på dagen och inget jag missar i första taget.
Eftersom vi är Anna Wahlgrendiggare så har vi inga stillsamma procedurer med dämpad belysning och saga utan vi kör på "Skrattet till Godnattet" som har funkat bra redan från början. Så fullt tjo och tjim och kittel och bus tills Spiggen skrattar så han kiknar och nästan ber om att få lägga sig.
Och då får han det..efter en sista liten tittutlek. Alla nöjda.

Ikväll blir det fler "Kostym"avsnitt och packning av dagisväska. Det kommer bli toppen för Spiggen att få komma tillbaka till dagis och få umgås med lite roligare personer på dagarna.
Han är galet rastlös nu när han har varit hemma med två dönickar alldeles för länge och behöver folk omkring sig, både barn och vuxna, som faktiskt tycker om att leka.
Förskolepedagoger i allmänhet är mina idoler och Spiggens är stöpta i guld hela bunten.

I morgon är det förövrigt jag som travar till brudbutiken och köper klänningen som jag skrev om igår. Efter sju Åhh-rop av sju möjliga så förklarar jag ärendet avslutat. Första försöket eller inte. I have found my dress. Bara nu ingen köpte den i lördags eftermiddag. Då blir jag sanslöst trött. Och lite sur.

Pussar på halsen är en gammal sköjklassisker.
Sorry för suddig bild men motivet var synnerligen svårfotat och osamarbetsvilligt.

Brudklänningsjakt..del 1 av ?

I morse jagade jag upp Jenny för en brudklänningsletartour.
Men först gick vi till Le Petit café i Haga för lite kolhydratrik frukost för att orka med utmaningen. Hur gott som helst och trots att jag blev totalt proppmätt kunde jag inte låta bli att glana på allt annat supersmaskigt de hade. Bullarna och en kladdkaka med en hög marängtopp lockade lite extra. Men vi hade lite bråttom så det blev som tur var inte av att beställa något mer brudklänningsovänligt.

Väl i brudaffärerna så blev jag snabbt varse om vad jag åtminstone inte vill ha men på sista stället som vi sprang in på trots att vi egentligen inte hade tid, så sprang jag på en som jag tror att jag faktiskt kan vara bra. Mer än bra möjligtvis. Den är nästan exakt sådan jag tänkt mig från början.
Men det känns konstigt att köpa någon som man hittar på första försöket. Har ju inte ens varit på hälften av stans ställen. Surt om jag missar jag någon helt perfekt. Men problemet är att jag inte är ute i speciellt god tid och tar den slut så är leveranstiden på en ny allt för lång. Kanske skulle jag ångra ihjäl mig om jag inte köper den....

Som ni märker har jag nu släppt inbjudningskortsstressen och hittat annat att panikera över.
Summan stress är konstant.

Här kanman sitta cirka hur länge som helst och moffa bullar hela dagen.

Klockan hade stannat men det spelade ju ingen roll när den var så fin

Det är viktigt att vara vitaminiserad när man är på jakt.

Jenny var utrustad med såväl gott humör som tålamod. Och snus såklart.

Fredagstid

Fredag och tid för att sluta tidigare och gå och fika med familjen. Bjussa Spiggen på bulle men sedan käka upp det mesta själv. Tid för att laga hemmagjorda hamburgare med smarro tillbehör och sedan käka så det sprutar ur truten som på tecknad film.
Tid för Spiggen att bli övertrött och sedan lagd efter 100 näsgnuggningar vilket är det roligaste och mysigaste han vet just nu.
Tid att vräka ner sig i soffan och undra om det går något bra på TV, bli entusiastisk när man kommer på att det är "På spåret" klockan 20, fundera på hur många vuxenpoäng detta innebär och sedan krypa ihop under filten och fundera över om det var bättre på Oldsbergs tid eller inte.

Ikväll ska jag vara sådär lite bloggmysig och tända lite ljus och lägga upp naturgodiset i en lite finare skål än att bara möla direkt från påsen. Just för att allt blir lite skönare när man anstränger sig lite.

Hoppas att ni också njuter av helgen.

Mer glädjefnatt åt folket.

I morse innan jag gick till jobbet var Spiggen på sitt allra bästa humör. Så fantastiskt, översvallande superlycklig. För...ja, jag har ingen aning faktiskt. För samma sak som retade honom till bristningsgränsen igår. Att man måste byta blöjan, käka frukost och vinka av mamma.
Men idag. Spontana glädjetjut vid böljbytena. Varma händer som små stjöstjärnor på mina kinder när han delade ut puss efter puss efter puss. Samtliga mycket blöta. Nytt jubel och sedan spontandans.

Det gjorde min dag kan jag säga. Jag blir själv så där urbota lycklig av att se honom sådan här. Jag klappar mitt inre jag på axeln och ger äran åt Peter och mig för att vi lyckats skapa eller åtminstone bibehålla en lycklig unge. Fast...om man ska ta äran åt sig för det så ska man kanske ta skulden för vredesutbrotten också. Och gråtattackerna. Asch jag vet inte...Det mesta kommer kanske inifrån helt enkelt. Bara är.

Men en sak intresserar mig. När slutar man med det där? Glädjetjuten för inget annat än att det är härligt att leva. Den totala upprymdheten utan någon särskild anledning. Spontandansen och det intensiva intresset för en hund på gården. När lägger man av? När blir man blasé? Varför?

Barn kan lära oss mycket om hur man lever. Om hur man är i nuet, hur man är bekväm i sin kropp och hur man uppskattar de små sakerna i livet. Hur man är lycklig för inget särskilt och hur man känner och får ur sig negativa känslor; Snabbt och intensivt. Vuxna stänger skiten inom oss istället. Går och bygger agg och dålig feelis tills det sipprar ur öronen. Vi kanske också borde slänga oss på golvet och gasta för att sedan lättare kunna gå vidare, lite lättare till sinnet.

Jag är ödmjuk inför att samtidigt som jag tragglar ord med Spiggen för att han skall lära sig prata,  tränar på borsskick och hur man ska försöka igen när något inte funkar, så lär han mig samtidigt precis lika mycket. Om kärlek, tacksamhet, de obetydliga tingens skönhet samt allt jag vet om tålamod.

Och jag hoppas att den nya kunskap han dagligen får till sig inte petar ut allt det där han redan naturligt bara vet. Att det logiska och rationella tänkandet inte tar bort förmågan att tänka med hjärtat och på intuition.
Att lusten att spontandansa inte trycks bort av alla krav och måsten som både han själv och samhället kommer att lägga på honom. Att vad andra tycker inte skall hindra honom från att gå sin egen väg.

Älskade onge.



Kung är vad han är.
Med en självklart kunglig attityd.

Årets surdeg avklarad...eller förra årets om man ska vara petig.

Idag är jag så stolt över mig själv att jag pöser över nästan.
I över ett år har vår första barnvagn stått och skräpat nere i källaren. Smutsig och dan. Och med alla tillbehör utspridda på olika ställen. Vi ville verkligen bli av med den men det blev bara inte av.
I morgon, till helgen..eller nästa vecka. Att leta upp allt, tvätta den och lägga ut den på blocket var mer än vad vi kunde ta oss för..Vet inte varför det kändes så jobbigt men gjort blev det absolut inte.
Men så fick jag ett ryck i helgen. Spiggen och jag skrubbade den fläckfri, vi letade upp alla regnsskydd och myggnät,kaffehållare och annat krafs och lade ut den på blocket. Nu är den såld. Japp.
Total arbetstid: ca 1,5 h. Total ångesttid innan: Kanske 350h. Hm.

Varför håller man på sådär? Jag vill sluta med det pronto. Jag har massor med saker som jag borde göra som jag inte kommer mig för fast det inte ens är särskilt jobbigt.
Jag ska beta av dem en efter en och svälja den fulaste grodan först.
Skärpa mig helt enkelt.

Med detta i åtanke tog jag också ett beslut om trycksakerna jag skrev om igår.
Nu vet jag hur jag ska göra och det får bli bra. Skit samma, bara det blir gjort.
Så kan jag bocka av det också.

Sådärja. Alla Grodorna måste sväljas.

Source: catchmyparty.com via Katherine on Pinterest

Jag har det svårt

Jag sitter fast i mitt livs svåraste projekt känns det som. Jag ligger sömnlös. Har det jobbigt.
Jag drar på allt för stora växlar och är övertygad om att sånt här är för smartare människor.

Ja jag ska alltså välja utseende och material till trycksakerna till bröllopet. Very important. Känns det som nu.
Vi hade lite lätt och ledigt budgeterat en sisådär 1000 spänn för rubbet. Inbjudningar, kyrkhäften, program. Alltihop. Vilken dåre lägger ner mer än så? skrockade vi nöjt och surfade in på Calligraphen för att få oss vår livs näst största prischock. (Den största var när vi fick reda på vad det kostar att lägga ut en födelseannons i Göteborgsposten...Jag är fortfarande upprörd) Inte för att det är det dyraste vi någonsin köpt förstås. Inte en sådan prischock...utan när man är övertygad om att normalpriserna ligger på en femtedel av vad man själv tänkt. (Och redan tyckt var ganska dyrt)

Well. Så då tänkte jag att jag gör eländet själv. Klipper och klistrar och sånt som jag varken har tid till är bra på eller tycker är särskilt roligt. Jag fann den superfina butiken "Rum för papper" i Victoriapassagen och insåg att om jag skulle göra dem själv så skulle jag lägga ut 400 kronor mer än om vi beställer dem.
Känns ju rimligt.

Och vill man slänga lite bensin på ångestelden kan man ju alltid ta en lov inne på Pinterest och få nya uppslag. Kanske kan jag sticka inbjudningskorten? Eller något Origamitjosan...en liten uppfällningsbar kyrka i papper..komplett med handmålade takmålningar, krucifix och fungerande klockspel?

Så nu vet jag inte. Jag vet ingenting.Om något. Är helt lost och på micket, micket dåligt humör. Ja jag fattar ju att jag kan köpa andra kort och det är ju också det jag ska göra men var och hur och på vilket sätt känns oöverstigligt. Jag vältrar mig i mitt I-landsproblem. Ingen kan ha det svårare. Än jag.

Vin vill jag ha känner jag. Ja gärna lite vin.

Source: modern-wedding-ideas.co.uk via Cheril on Pinterest

Source: let-me-hear-your-scream.blogspot.com via Jessica on Pinterest

Supernyår.

Blev det.
Glada barn som övergick till sovande barn, god mat, vin och sinnessjukt sen sänggång. Halv två.
I´m not kidding.
Vilt var det inte. Det blir kanske sällan det när man är fyra hyfsat väluppfostrade över 30.
Men så trevligt och roligt.
Min fina Anna som jag träffade första terminen på universitetet. Som satt längst bak och skrattade åt mina skämt även när jag spelade över och var mer tramsig än rolig. Som var (är) så söt och rolig och trevlig att jag satt i långa strategisamtal med min syster om hur i allsindar jag skulle bli hennes kompis. Hon som redan hade såååå många kompisar eftersom hon pluggat i en evighet och själv kände jag ingen.
En sådan seriös raggningsoffensiv har jag inte genomfört i något läge vare sig före eller efter.
Men vägen gick det. Och det är tur för livet hade varit bra mycket fattigare om jag inte haft någon som mailade mig på svårtydd västgötska som hon absolut inte pratar i vanliga fall.
Dessutom kom hon med mycket trevligt tillbehör i form av en rolig pojkvän som såg ut som Mulla Omar på bilden hon visade men som sedan rakade sig och blev en äkta man. Som blev kompis med Peppe. Och sedan kom det två pojkar. Och sedan kom Spiggen. Och alla blev vänner och sol och glädje och lyckligt slut.

Så ett bra slut på ett bra år och eftersom vi stannade och fick äta frukost och lunch ihop idag fick vi också en bra början på 2013.

Grabbarna firade också nyår såklart.
Fast kl 18 istället.
På menyn stod popcorn, frukt och oliver.

Förrätt var smörstekt toast med min svärmors supergoda räk och avocadoröra med
sweet chili.

Ryggbiff och potatiskaka med getost.

Chokladfondant med glass och vad Anna sa var fikon men som jag tror kanske kan ha varit en sjöstjärna. 

Peppe och jag i för skarpt ljus.