När mamma är borta dansar Spiggen på bordet.

Ja men typ.

Vi lämnade över Spiggen till min fina kompis Anna och hennes familj idag. Den officiella anledningen var att vi skulle crazy-städa lägenheten men jag tänkte också att hon skulle gjuta lite vett i honom. Lära honom lite om livet och sådant. Och det gjorde hon kan man väl säga. Supermum.

När vi hämtade honom 7 timmar senare hade han inte bara duktigt låtit sig läggas utan ett knyst (!) och ätit som en skogshuggare.(!!) Han hade dessutom ätit själv med sked (!!!!!) och gått 6 steg (!!!!!!!!!!!!!!!!!)
Vi ba; eh vaaaaaaa?

Så nu vet vi. (Och ni)  Det är VI som håller honom tillbaka i hans utveckling. Med andra föräldrar hade han förmodligen kunnat äta trerätters själv och inte bara kunnat använda alla typer av bestick (Inklusive skaldjurskniv). Han hade naturligtvis även kunnat hålla reda på vilken ordning han skulle använda dem. Han skulle sprungit Göteborgsvarvet på hyfsat tid, nu i maj och förmodligen kunnat konversera hövligt på både svenska och franska.

Men tough luck kära Spiggen för du får dras med oss.
Ojämnt falla ödets lotter.

Bloggtorka p.g.a. slavarbete.

Vi skall fotografera vår lägenhet på måndag och håller just nu på att rensa den och pimpa upp den efter inredarens direktiv. Vi fixade barnvakt åt Spiggeriet idag eftersom han tenderar till att antihjälpa till. Det är en del att göra minst sagt. Men nu har Peter åkt till tippen och jag är helt färdig efter att ha slutligen tvingats ta i tu med min surdeg nr 1. Balkongen. Linda U: Notera detta. Bildbevis kommer. Så jag har tagit en liten minipaus. Men kolla på glaset. Ajabaja.

Både Magdalena Ribbing och min stilkänslige vän Jakob säger att man ska ta bort etiketter på glas. Jakob säger vidare att låta dem vara kvar är som att behålla märkesetiketten på kostymen= enorm styggelse. Vad säger ni om problemet?

Inte den bästa veckan nej

Jag tror att jag vill bli inlagd på ett vilohem ett tag. Jag är så sjukt mycket ur form och det påverkar ALLT just nu. Jag har haft en fruktansvärt dålig arbetsvecka där affärer glidit mig ur händerna utan att jag har kunnat påverka det. (känns det som). Jag har ätit dåligt, sovit dåligt och inte tränat eller rör på mig alls. Går omkring med en gnagade missbelåten känsla som jag inte riktigt blir av med och det är så jobbigt för jag kan inte sätta fingret på vad problemet är. Så nu har jag liksom blivit sjuk också. Det kom väl inte som en överraskning. Känns som jag drar till mig skit som en magnet. Varför skulle jag annars hamna bredvid en ljudlig tuggummituggare på bussen hem? Ha? Ha?
Jag är ovän med attraktionslagen minst sagt.

Jag har dock tänkt mig att detta skall vända snart.
Snart blir det bättre, snart blir det bättre, snart blir det bättre.

Ja det är kanske är lite överdrivet men jag hatar ju tuggummituggare.

Rabattjakt-En sport för mig

Alltså, jag har alltid varit en sucker för rabatter. Rea-korgar, rabatthäften och kundklubbar är min grej.  Jag har kupongmani och har alltid en hel bunt med olika erbjudanden i plånkan ifall man skulle gå förbi en affär och känna sig lite köpbenägen. Handla på fullpris känns så 1995 på något vis.

Nyligen har jag upptäckt att detta funkar precis lika bra online. Nu hänger jag på t.ex. TopRabattKod typ dagligdags.  Oh my. Där finns det mesta minst sagt. Så den sidan måste jag göra lite reklam för.Till exempel  så köper jag ju alla böcker online och då passar ju en CDON rabatt bra.

Det började egentligen med att Peter var lite av en rabattkodshacker som alltid kunde fixa så att det man tänkte köpa plötsligt var fraktfritt eller typ på halva priset. Nu är jag som sagt beroende. Ja men man får ju sååå mycket för stålarna och dessutom är själva rabattkodsletadet lite av en sport i sig på något sätt. Sen att man kanske köper lite prylar som man kanske inte skulle köpt annars..tja…
That´s life lite.

Så skynda fynda mina vänner.Våga vägra fullpris.

100% asbesviken

Nä, det blev tydligen inget hus för oss. Vad hände? Budgivningen totalrusade och så tappade Peter lusten. Kan väl kanske, kanske, kanske hända att jag kört det här spåret ganska så hårt med rätt så stora skygglappar, att jag valt att inte lägga märke till att han inte varit lika entusiastisk som jag. Vi har ju sagt att vi skall vara 100 % överens men jag blev på något sätt övertygad om att det var detta huset eller inget.
Mot bättre vetande känner jag verkligen att vi ALDRIG kommer hitta ett bättre hus med ett bättre läge till ett bättre pris. Jag har ägnat hela kvällen åt att försöka övertyga honom samtidigt som jag inte vill att han skall bli övertalad till något. Men jag känner mig jätteledsen över att det inte blir något hus idag. Jag var så inställd på det.

Så humöret är lite kass minst sagt.
Jo.

Sommarland och prydlig hand.

Och så vips så var det sommar ju. Vad hände? Vilken dag. Folk har vandrat omkring i linne och shorts. Det är väl lite väl optimistiskt iofs men ändå, man blir glad av att se det. Vi åkte ut till vänner med hus och satt där och var i vägen hela eftermiddagen. Lapade sol och blev bjudna på mat, ställde till med inferno och åkte sedan hem. Spiggen lekte med deras pojkar och hade så otroligt roligt. Han var extra lockig i håret av svett och hade kaninpuls av upphetsning.

Nu väntar bara sedvanliga söndagskvällsuppgifter som att stryka och måla naglarna. Jag tycker att hemmamanikyr är den absolut tråkigaste sysslan i världen. Snaaark. Men jag avskyr att ha skabb-labb så det är ett nödvändigt ont. Så är det mät.

Morgonstund har Spigg i mund

Godmorgon mamma. Här var det liksom redan vaket.

Hm, det verkar vara en fin dag hördu
Synd att slösa bort

Vad tror du om att gå ut en sväng? Det blir väl roligt för dig?
Så du piggnar till. Du ser trött och liksom härjad ut tycker jag.

Fint. Då säger vi så. Ta på dig du så väntar jag här så länge.

Min pappa, balettdansören.

Åh vad det är skönt att det är helg. På samma sätt som Pippi tyckte det bästa med skolan var att få jullov så tycker jag att det är roligt att jobba så att det blir skillnad mellan vardag och helg. Idag hade jag dessutom min sovmorgonsdag (Vi har varsin dag på helgen) så det var lite extra bra. Annars går vi mest omkring och grunnar på huset för tillfället. Vi kontaktade vår egen mäklare i veckan också som skall komma förbi i veckan så vi har också passat på att städa bort grötfläckar från väggarna och i panik satt upp en trevlig tavla i hallen och sådant.

Eller ja, det är väl ingen tavla egentligen utan en inramad poster. Det är på den nivån vår tavelbudget ligger.
Men just den här är lite rolig. Jag köpte den på Fotografiska när Annie Leibovitz hade sin fantastiska utställning där.
Det är två manliga dansare på en strand och den ena lyfter den andre så fint.
När jag såg den så hajade både jag och min syrra till för han som blir lyft ser precis ut som vår pappa som ung. En kopia. Han har aldrig någonsin berättat om sin balettkarriär, vilket är synd för uppenbarligen var den framgångsrik* . Jag undrar när han blev så stel? Han är stelast i kommun ju. Inte alls balettypen liksom. Snarare schack typ. Märkligt. Men spännande.

Pappa alltså. Vilken kille! Spänstig som få.
Bild lånad från http://www.corcoran.org/leibovitz/

* Pappa hävdar bestämt att han aldrig varit en rysk balettstjärna. Han bodde i Degerfors och jobbade på Bofors när han var i den här åldern, påstår han. Och förutom en buggkurs på 80-talet så var dans aldrig riktigt hans påse chips. Jag tror han ljuger dock. En bild säger mer än 1000 ord.

Veckans sista ansträngning

Åh hjälp vad jag är trött ikväll. Tre utekvällar på en vecka är mer än vad denna ovana moder klarar av. Visserligen är jag hemma redan, klockan är inte ens tio men det har blivit mycket vin. I olika färger och skepnader. Trevligt. Vi har varit ute för att tacka av en kollega och vi har haft otroligt roligt. Som vanligt hamnade vi på Tranquilo. Deras hamburgare med getost och jordnötter är ju helt otrolig och den skulle jag gärna äta till frukost, lunch och middag varenda dag. Bara varva lite med pizza och sånt ibland så att hela kostcirkeln täcks.

Nu är det äntligen helg och nu gäller Spiggkvalitetstid för hela slanten. Längtar efter honom nu. Vi har setts så lite i veckan. Försöker alltid ta honom på morgonen och byta blöja och sådant då men det är ju ändå en kort, kort stund i jämförelse med hur det var förut. Spiggen själv är nöjd och glad med föräldrabytet. Han var ändå rätt less på mig. Tror jag det. Han stod ändå ut längre än vad de flesta skulle klarat :-)

Nu ursäktar jag mig för ett supertråkigt inlägg och så går vi och lägger oss istället. Det finns ändå inget godis hemma. varför vara vaken då liksom?

Smarro värre

Pepp på hus

Ahhh. Vi har varit på visning på huset jag nämnde för några dagar sedan och vi är sjukt pepp. Eller jag är. Peter är försiktigt positiv, vilket motsvarar att jag skulle rusa joddlade upp och ner på avenyn viftandes med pom pons. Typ.
För det är så fint. Och fräscht. Och det har badkar och en fin stenmur. Bland annat.

Budgivningen börjar på måndag så jag planerar att gå ner på halvtid redan på måndag. Att rodda detta kommer ta all min energi.

Från det ena till det andra:

Nu har vi kollat på semifinalen på Mästerkock. Vad spännande det är!!! Jag hejar på Sigrid förstås. Men hade inte Josefin varit så sur jämt så hade jag hejat på henne också för de är ju båda så grymt duktiga.
Vi får se, vi får se.

Från det andra till det tredje:

Kommer inte månadens Glossybox snart? Har ju väntat jättetålmodigt nu i flera dagar.

Snart husägare?

Vin och shopping

Idag när vi skulle till BVC så tyckte Peter att vi skulle ta upp problemet med den frånvarande modern. Den ansvarslösa, vindrickande mamman som går på lokal flera gånger i veckan och beter sig olämpligt. Idag kom jag inte hem förrän halv åtta och igår hann den nog t.o.m. bli nio. Och på fredag blir det ännu senare. Kanske stannar jag ute ända till 23. Vi får se. Alkoholhaltiga drycker har förtärts/ skall förtäras vid samtliga tillfällen
Toppen.

Ikväll var jag på ett festligt event på Lindex. Det var bubbel, macarons och 25% rabatt. Och Dj med tuff musik. Oväntat tuff. Jag tror att de kanske missuppfattat vad den typiska Lindexkunden gillar. Det var mer Club än Lasse Stefanz liksom. Vi blev lite rädda vi. Stressade liksom. Så vi shoppade massa saker. Den nya Modern Preppy kollektionen är grymt fin och lockar till okontrollerad hantering av plånkan. Skepp å hoj seglarvän-tema fast på kontorsvis liksom. Gillar. Funderade på en knallröd kostym men blev lite ängslig över att det kan bli lite barbastark-varning på det hela. Vi får se.  I stället slog jag till på en svart kjol i pennkjolsmodell. Djärv är vad jag är. Tokar gärna till det.

Lägg till bildtext

Äntligen träffas

Jag är helt uppspelt i kväll. Jag har varit på date.En sådan där fantastisk date där samtalet flyter naturligt, maten är smarrig och sällskapet fascinerande. Är sådär pirr-orolig nu efteråt. Undrar om den andra tyckte att det var lika trevligt som jag tyckte, om jag ska fråga om vi kan hitta på något igen (helst väldigt, väldigt snart) och om man lyckades dölja sina sämre sidor något sånär hyfsat. Det sista är tveksamt. Jag babblade på om allt, var noll PK och sa såklart svinkonstiga saker. Jag gör ju alltid det när jag gillar någon sådär jättemycket.Vänder ut och in på mig själv och bjuder på hela registret.

Och nej jag pratar naturligtvis inte om något litet äventyr på vänsterkanten. Så spännande skall vi inte ha det.
Men jag fick äntligen dejta fina Tess som jag velat träffa så länge. Och hon var helt fantastisk. Precis som jag visste att hon skulle vara.
En hel presentpåse hade hon med sig dessutom. Till mig och Spiggen. Så oväntat men fint, så fint och inte en pryl hade jag till henne. Trevligt av mig. Verkligen charmigt.

Vi gick till Manãna, ett tapasställe på Kungshöjd. Väldigt bra. Mysigt, gott och märkligt prisvärt. Moffvänligt helt enkelt.
Men 20 spänn i garderoben på en tisdag känns riktigt snålt när man är där för att äta. Så gnäll för det.

Men alltså. Blogga alltså. Vilken grej. Mitt liv har blivit 100 gånger roligare tack vare bloggen.
Jag rekommenderart.

Tess verkade uppriktigt glad och naturligt avslappnad

Jag hade gjort mig fin i glansig top och ungdomligt halsband.
Helt högtidligt. Kanske även lite hjärtskärande.

Anhalt Annika went Tabita. Ett försvarstal.

Jag är ju en rätt så vanlig 30åring. Borglig småbarnsmamma med bostadsrätt och Volvo. Jag har kavaj och diskreta smycken på jobbet, när jag inte tokar till det med några större örhängen av Efva Attlingtyp. Jag uppskattar parmiddagar och ligger oftast i säng före klockan 23. Sådan är jag och sådana är de flesta jag umgås med. Därför blir nya bekantskaper ibland lite förvånade när min postgravidmagetunika åker upp lite och avslöjar något otippat. Ett Tramp stamp i ländryggen! Japp. Ett kinesiskt tecken i svanken. Tecknet för kvinna naturligtvis. Så originellt. Och classy inte minst.
Jag gjorde det när jag var 18. Trot eller ej men 1999 var det det fräckaste fräcka. Ja i Trollhättan alltså. Jag färgade håret svart, klippte superkort lugg, solade så mycket solarium jag bara vågade och införskaffade en väska i säckväv med ett tufft hampablad på. Jag rökte Camel eftersom jag tyckte att det var de coolaste ciggisarna (efter Lucky Strike förstås, men de var lite svåra att få tag på) och hängde på Svea som var det mest alternativa utestället Trollis kunde erbjuda. Där var ölen billig dessutom.
Så en svanktatuering kändes sååå rätt. Det var the next logical step liksom.

Så kan det gå. Nu 13 år senare känns det inte riktigt lika fräscht. Men jag vet ändå inte om jag ska ta bort den. Jag lurar på det men kan inte bestämma mig. För samtidigt som den är både ful och hopplöst White trash så påminner den om en av de roligaste tiderna i mitt liv. Om ett annat jag som inte var riktigt så tillrättalagd som dagens variant.

Hur skulle ni gjort. Sparat eller tagit bort?
Har ni rent av själva några liknande ungdomsklantigheter inristade?

Klassisk och smakfull

Jag vill också passa på att tipsa om en rolig blogg. Den passar liksom in i ämnet på något sätt:
http://whitetrashoftheday.blogspot.se/

Lite oense

Vi är i husköpartagen. Går på lite visningar och sådant och har helt tröttnat på att fixa i vår lägenhet eftersom vi mentalt redan är på väg bort. Jag vet inte hur det är/var/kommer bli med er men ett projekt av detta slag plockar verkligen fram skillnaderna mellan Peter och mig. Vi angriper detta lite olika kan man säga.

Jag blir lätt entusiastisk. Peter inte så mycket så, nej. Vi var och tittade på ett fantastiskt radhus för några veckor sedan. Tre plan, engelsk stil, liten lummig trädgård och sjuuukt snyggt inrett. Vi stormar in på visningen, jag i täten och Peter lommandes bakom, med kritisk rynka mellan ögonbrynen. Här gäller det att hålla sig kall tänker Peter. Se bristerna, se på vilket sätt de jävlarna kommer vilja lura oss. My Good! ropar jag från andra sidan rummet. "Har du sett trappräcket? Vilket fantastiskt trappräcke!!". 

"Trappan är för brant" kontrar Peter. "Någon kommer att slå ihjäl sig. Någon kanske redan har slagit ihjäl sig. Bergis därför de ska sälja"

"Vilket trevligt kök" forstätter jag. "Fantastiska förvaringsmöjligheter". 

"Spisen är gammal" muttrar Peter. "Och diskbänken...jättegammal. Dåligt. Det här var en besvikelse."

Så går vi igenom huset på det viset. Jag pekar ut allt som är fantastiskt; badkaret, fondväggar, godisskålen som mäklaren har ställt ut och ett trevligt kort på barnen. "Galet bra" tjuter jag. "Detta ska vi ha". 

Peter märker att endast ett badrum kan bli meckigt, förvaringen verkar knapp och isoleringen (eller bristen på) kan komma att stå oss dyrt i längden. Han knackar och pekar, granskar och grymtar. "Men huset har sjäääääl" piper jag, fast jag inser att slaget är förlorat. Det är inget argument som biter på Peter. Det har snarare motsatt effekt. Såklart.

Och sedan är vi möjligtvis lite sura efteråt. Jag tycker att han är krånglig och han tycker att jag är galen.

Precis såhär var det också när vi skulle köpa lägenhet för några år sedan. Vi var på massor av visningar men kunde aldrig enas. Det var nästan hopplöst.  Men så plötsligt fann vi den vi nu bor i. Den tillgodosåg allt. (Utom badkar) Peter fick ljuset, utsikten och fiskbensparkett. Jag fick öppen spis, skjutdörrar, serveringsgång och pälsängerfyllda inbyggda garderober. Toppen.

Sensmoralen med detta är att det ÄR värt att vänta på ett objekt som båda älskar. Helt plötsligt dyker det bara upp, även om man inte tror att det är möjligt.

Vi skall på en galet spännande visning på torsdag. Det verkar helt perfekt. Ingen av oss (läs Peter) kan hitta några uppenbara fel på det. I huvudet har jag har typ redan köpt det såklart. Peter letar febrilt efter brister i omgivning och via det man kan se på bilderna. Men inget napp ännu.

Och jag hoppas, hoppas, hoppas på detta. 

Underbart läge. Lite färg är allt som behövs. Och nära till dagis var det visst också.

Sol i såväl hjärta som sinne.

Varför är fredagar så svåra att blogga på? Är det för att man är slutkörd efter veckan eller för att alla fredagar ser precis likadana ut? Vin och Skavlan och megamycket godis. Jag skulle vilja skriva att jag tyckte Skavlan var bra ikväll. Att det var intressanta gäster och spännande samtalsämnen. Att det var fint när Katarina Hulting tog av peruken och att Steven Pinkers teori om att världen bara blir fredligare och fredligare gav mig en vetenskaplig syn på något som jag länge gått och funderat på. Allt allt bara blir bättre. Jag tror på det.

Men inte kan jag blogga om Skavlan. Det vittnar väl ändå om en akut brist på spännande liv?
Ja, så är det nog. Här händer inte mycket. Inga crazy festligheter. Inga drinkar och ingen dans på bord.
Men det gör inget för jag mår så otroligt bra. Bättre än någonsin. Och inget har förändrats.
Förutom min attityd.
Och det är lite stort för mig.

kvällens cupcakesprojekt

Imorgon slutar en kollega hos oss. Det är så förbannat synd om oss för han är helt fantastisk.
Så därför har jag bakat dessa till fredagsfikat.
Uppskattning visar man allra bäst genom kalorier tycker jag.

Fina killar förtjänar fint pynt.

Akilleshälen

Det är kul att vara tillbaka på jobbet. Inget snack om saken. Visst är det lite körigt att vi har förbättrat de administrativa processerna vilket innebär att jag måste skärpa till mig och lägga in saker i system. Det där har jag lite svårt för eftersom jag oftast förlitat mig på mitt mycket goda minne men jag förstår varför det måste göras och jag anpassar mig undernådigt och fogligt.

Dock är det en annan av mina svagheter som kommer upp till ytan på jobbet. Något jag inte heller kan smita ifrån. Bilkörning. Jag är inte så bra på att köra bil. Verkligen inte. Tar alla ursäkter för att slippa. För i Göteborg har vi både spårvagnar och uppförsbackar att ta hänsyn till. Spårvagnarna fixar jag hjälpligt men uppförsbackarna är det riktiga kruxet. Jag är livrädd för start i backe. Speciellt sedan vi skaffade automat i vår privata bil. Därefter är det helt kört.
Så rödljus i uppförsbacke med bilar bakom får mig bokstavligt talat att freaka ur. Jag blir så sjukt stressad och får kaninpuls och ymniga svettningar på överläpp och rygg.
När jag ser att en sådan kritisk trafiksituation närmar sig så panikerar jag och tänker på alla motorstopp jag ska få. Det brukar leda till...ja självuppfyllande profetior kan man säga.
En gång blev jag rent av livsfarlig. Hade stannat för rött ljus i en fyrvägkorsning med oroväckande lutning. (Typ 20 grader. Very läskigt) När det blev grönt så fick jag tre motorstopp på raken och jag var så nervig att foten liksom hoppade på kopplingen. Så när jag väl rusat motorn och bränt alla lameller och tillslut fått skrället i rullning var jag så lättad att jag körde rakt ut och glömde notera att det blivit rött igen.
Inte helt bra. Men det gick bra. Absolut inte p.g.a. mig utan för att mina medtrafikanter var snäppet vassare än jag helt enkelt.

Min kompis Martina har nämligen lärt mig att en idiot i trafiken är oftast ingen fara. Oftast. Det är när två möts som problemen uppstår. Jag försöker tänka på det.

Men trots att jag haft körkort i 8 år så känner jag mig fortfarande lite fräck när jag kör. (Så länge underlaget är plant vill säga) Jag brummar igenom Korsvägen som är Göteborgs knepigaste rondell och kollar stöddigt ut över turisterna som knappt vågar gå över gatan där. Fegisar, tänker jag. Här skulle ni aldrig våga köra bil. HA!
Jag tänker att de ser mig sitta där i bilen och att de fylls av beundran för att jag är så fräck och har jag solbrillor på så blir effekten ännu bättre. Tänker jag mig.

Jag vill vara som hon, tänker de.
Så modig och tuff.

En bättre bil för mig

Bild: Google.se

Inte klokt någonstans

Man vet att man är dum i huvudet när det första man tänker när man får en karl och bebisfri kväll är:
-GÖTT! Då kan jag städa, tvätta och stryka hela kvällen.

Egentligen borde man då omedelbart tvångsomhändertas och läggas in med särskild utskrivningsprövning

Att  kunna njuta av egentid är A och O för en god hälsa

Obs! Viktigt.

Fortsätt dela, fortsätt sprida. Makt när den är som den ska vara.

Äntligen vår

Lugn i stormen. Nu är jag tillbaka. Vi har varit på landet hela helgen och p.g.a. en begravning idag så blev vi borta en extra dag. Min Iphone funkar svindåligt där i glesbygden och något annat internet har jag inte sett röken av. Därav tystnaden som oroat somliga.
Vilket väder!!!Man tror inte det är sant. Jag gick bararmad idag och frös inte nämnvärt. Vår, vår vår!!!
På landet finns sjukt mycket att göra nu på våren och Peter är i sitt esse. Det skall fällas stora träd och staplas massa ved och eldas stora fräcka brasor. Peter älskar att elda. Han blir oerhört glad av det. Det verkar vara någon stenåldersgen som många män bär på. Grilla, flambera,bränna löv i trädgården eller starta en skogsbrand. Olika män, olika uttryck för samma intresse. Spiggen var överlycklig att få hjälpa till i trädgården. han hjälpte farfar att hälla bensin i fräcka maskiner, hjälpte farmor att kratta och sortera löv i oprydliga högar och luntade med pappa. Livet lekte.

Alla kan ändra sig

Jag kan ju inte varit den enda som velat skära mig när Sibareklamerna visats på TV. De har talat till mina absolut sämsta sidor och varit så provocerande kassa att jag far ut här och nu när jag tänker på dem.
Jag har tänkt elaka tankar om Fabian. Jag erkänner det.

Därför känns den senaste reklamfilmen sjukt uppfriskande. Jag tycker att den är vansinnigt rolig faktiskt.
Fabian Bengtsson. Du är förlåten. Men gör inte omett.

Här kommer hela musikvideon. Extra plus för luftig outfit. Går aldrig ur tiden.

På besök bland Nordstans goa gubbar

Det finns ett ställe i Nordstan i Göteborg som alla känner till men dit ingen vanlig människa satt sin fot. Antagligen för att fördomarna om stället ligger så tätt att man liksom inte kommer in.
Murveln.
Ringer det en klocka? Den lilla murriga puben dit de goa göbbarna går och dricker några kalla medan deras fruntimmer provar reatrasor på Lindex. Erkänn. Där har ni INTE varit.

Dit skulle vi promt gå på lunchen idag. Min kollega lockade med god mat, vackra (?!!) uppläggningar och trevlig service. Jag tänkte att det nog betydde att de spritsade plankstekspotatismoset på ett extra kreativt sätt, men var artigt positiv. Jag har aldrig bangat ett studiebesök.

Miljömässigt var det typ som jag trodde. Med en snabb blick kunde jag snabbt konstatera att här åt karlar lunch. Karlakarlar med karljobb. Hög som låg men för alla som uppskattar en redig husman. Visst satt där en och annan förskrämd dam i mansdominerat sällskap men det är knappast stället där två Särödamer tar en shoppinglunch med lite torrt vitt vin till.. Nej.  Det var biff Rydberg med äggula och sådant. Och så kött med pommes såklart. Med bea.
Och så en ceasarsallad för att eventuella medföljande kärringar ska bli nöjda. De gillar ju kaninmat.
På väggen gjorde de reklam för att de hade förmånliga priser på såväl fyror jäger som huttar Fernet. Gott och uppiggande.

Jag tog en Ceasar eftersom jag är en kärring. Och den var god. Förvånande god.

Så god att jag skulle kunna tänka mig att gå dit igen. Faktiskt. Lite undercover så.

Onsdagskväll the Trumpstyle

Sen uppdatering pga hembjuden på festlig middag inklusive allt, t.ex bubbel. Värdinnan är en fin människa och mycket generös. Kolla bara!!:

Tisdag i glamourens tecken

Idag skulle vi kolla på hus. Ett lovande objekt med grodtapet och allt. vad mer kan man begära liksom?



 Det blev inte riktigt så dock. Här följer en liten dikt om vad som hände istället:

Spy ute, spy inne,
Spy i bilstol, spy på linne.
Spy i hissen, spy på mamma
Bums i säng sen meddetsamma.

 Ingen bild för allas trevnad och aptit.

Åksjuka. Drabbar småbarnsföräldrar med sjuuukt dålig karma.

kvällens like a lot

Vet att jag skrivit om dem förut men de är värda att nämnas igen. ROCK edition! Fi fasen så fräckt.
Citronisarna kanske inte är så mycket att hänga i julgranen iofs men lakrisarna passar i vilken gran som helst.

Ja, är man tuff så är man.

Ikväll är Martina och Gullegoj här så nu skall vi grädda våfflor. Jag planerar total paltkoma senast klockan halv nio. Skall äta och äta och äta. Med besatthet i blicken. Som en galen människa.

Vänskap vid tidig ålder

Älskar att se Spiggen med sina små polare.
De delar majskrok, sitter nära och kollar Teletubbies, visar varandra fräcka tricks och hamnar ofta i svartsjukedraman eftersom Spiggen gärna myser med andra mammor än sin egen.

Idag har vi träffat Karin och Viktor. Det är mysigt tycker Spiggen (och jag). Då kan man passa på att klappa lite och visa att man gillar varandra och sånt..

Dagens tantvarning

.. för det enorma suget efter en jättelik arraksboll med smörkrämsklick och cocktailbär. (Som jag naturligtvis inte åt upp. Jag må vara tantig men jag är inte sjuk i huvudet)
Alltså finns det något godare? Knappt faktiskt. Knappt.

Fika anno 1964

Idag skall vi göra en skojig utflykt. Min tysklandsutvandrare till kompis och hennes son Gullegoj är på visit i landet och vi ska äntligen träffas. Gullegoj är två veckor äldre än Spiggen. På skillnaden i deras utveckling skulle det typ kunna vara två år. Det skall bli kul att se vad den smarta bebisen lärt sig sedan sist. Spela klarinett? Fånga, koka och äta kräftor? Redigera bilder i Photoshop?

Åh vad det skall bli kul att träffa dem!!!! Vi har längtat så mycket.

Spiggens favoritbok

Gullegojs dito

Flygande fredag

Lunch själv, lunchshopping själv, fika med glada kolleger. Ingen har gapat mig i örat på hela dagen. Ingen har heller bitit mig eller kastat böcker på mig. Spiggen är dessutom glad och nöjd hemma hos sin ömma fader. Bättre dag idag. Verkligen. Mår så galet bra!

Min händiga högljudda stalker. Bland annat.

Äh det var inte så jobbigt faktiskt. Att vara på vift från hemmet. Det var helt okej.
Ny på jobbetkänslan var värre. Don´t like it alls. Jag har varit hos samma arbetsgivare sedan 2006 och räknas som en av de gamla rävarna. Jag hade för tusan hand om upplärningsprogrammet för nyanställda. Och nu, fattar noll. Eller ja...kanske inte noll men typ fem kanske. Men det kan man ju inte säga. Fattar fem. Av tio då. Jag föredrar att fatta allt. Att vara med i matchen liksom. Och att jag inte längre kan bete mig rekorderligt bland normala vuxna blev väldigt uppenbart. Fipplade med kaffemaskinen. Spillde ut min mat över mig och halva bordet, välte diskstället, åt upp alla gelehjärtan. Sådana saker. Som ett barn. Jag har blivit förvildad hemma helt enkelt.

Det mest komiska var ändå att jag glatt mig så åt att komma bort från Byggare Bob och hans gäng på vinden här hemma.. Jo tjena. Det byggs nämligen lite i huset där vi sitter. Borras och sådant. Såklart haha.

Every breath you take, Every move you make
Every bond you break, Every step you take
I'll be watching you

Förändring

Jag har iaf lyckats lämna hemmet. Inte utan lip förstås men det vore faktiskt överkurs. Spiggen sov så jag hann inte ens träffa honom. Not in a happy mood just nu nej.