Sans och balans

Vilken fin respons på gårdagens inlägg. Tack, vad ni är snälla.

Spiggen har kryat på sig lite och har varit på bättre humör ikväll. Igår var det ju fullständig, total überkaos så detta känns välkommet. Efter en hel kväll av öronbedövande gallskrik så var jag så mör att jag grät av lättnad när han lade sig utan ett pip på kvällen.
Känslan då när våra nya grannar ovanför började borra 5 minuter senare och Spiggen blev superrädd och började gallskrika kan jag bara beskriva som..ja hat kanske. Brinnande, flammande hat. Jag var helt beredd att med en gråtande Spigg på armen kasta mig upp en våning, ringa, ringa, ringa på som en galning och när sedan den prydliga pagen öppnade skulle jag gapa att "A men då kan ju du ta över nu då.Varsågod kära granne, här är min bebis. Han är sjuk, arg och ledsen, matvägrande men mycket hungrig. Grattis. Då kan du natta honom nu så går jag på bio". Sedan skulle jag klampa ner för trappan och drämma igen dörren. Och eventuellt ångra mig lite sedan.

Men Peppe pratade mjukt och länge med sin mission lugnaAnnikaröst och gick in till Spiggen och fick honom att somna om. Själv satte jag mig i soffan med apatisk blick och åt godis som en maskin. Tuggade tills käkarna värkte och sedan lugnade jag mig lite. Tänkte igenom allt annat som också var lite påfrestande och sedan skrev jag gårdagens inlägg om ambitionen av tagga ner.

Idag har jag varit betydligt coolare. Omständigheterna har visserligen varit bättre men jag har också tvingat mig själv till att göra saker långsammare och att inte försöka styra saker som egentligen ligger utanför min kontroll.
Det har gått bra. Riktigt bra faktiskt. Lugn och fin hela dagen.

Bara en tidsfråga

Bild: google.se